Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 JOSEF ROSENGREN
3:o Hvarifrån dessa hafva härrört.
4:to Skadorna, som de hafva åstadkommit, och
o:to botemedlen.
S 1.
Rätta be(/reiq)e)t om hyrla och stat .samt häg(f€s stf/relsr.
När ett stort antal människor finnas med hvarandra stå uti
en stadigvarande förening om inbördes hjälp och biträde uti allt
hvad som länder till detta timmeliga lifvets säkerhet, nödtorft och
bekvämlighet, så kallas en sådan menighet ett borgerligt samhälle
eUer en stat. Kyrka åter eller ett ecklesiastiskt samhälle kallar
man henne, om föreningens ämne och föremål är att inom sam-
fundet upprätthålla en sann gudsfruktan och gudstjänst såsom
enda medlet till aU både timmelig och evig lycksalighets erhål-
lande.
Ingendera föreuingen kan vara den andra förutan, emedan
bägge hafva lika fullkomlig grund i de omständigheter, som om-
gifva hvar och en människa, innan hon med de andra sig för-
enar. Vore det så, att somliga allenast vore skapade till ett tim-
meligt lif och allenast somliga till ett evigt, eller, hvilket är det-
samma, om somliga människor endast vore begåfvade med kropp
och dödelig själ, andra äter med odödelig både kropp och själ, så
kunde det vara nog, att hvartdera partiet sällade sig tillsammans
för sig själft och förenade sig efter sitt ämne, nämligen de döde-
lige själarna om att stifta sig blott en stat och de odödelige blott
en kyrka. Men som det ingalunda förhåller sig så, utan hvar
och en människa äger såväl en odödelig själ som en dödelig och
ganska bräcklig kropp, för hvilka bägge delars skuld, så framt
deras välfärd rätt skall befrämjas, hela släktet behöfver inbördes
hjälp, så är klart, att alla hafva bägge föreningarna lika högt af
nöden. Och alldcnstund icke heller någon människa har af sin
skapare undfått lof att åsidosätta den ena nödvändigheten mer än
den andra, ty är äfven så klart, att man till bägge föreningarnas
ingående är lika högt förbunden, och det så mycket mera, som
ej heller den ena föreningens ändamål någonsin kan vinnas utan
biträde af de medel, som höra till den andra föreningens ända-
mål. Ty huru vilja människor idka sin gudsfruktan till inbördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
