Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 JOSEF ROSENGREN
tillbaka, vände om sina tänkesätt, ångrade sitt medhåll och för-
skräcktes öfver saken såsom värre artad än den argaste heden-
dom, emedan man intill den tiden aldrig hört talas om något
folk i världen, som hade gått så långt, att det vågat sig uppen-
bart och offentligen inför Gud och människor förklara gudstjän-
sten för det ringaktligaste ibland sina göromål. Ifrån påfviska
clereciet utkommo de försmädligaste skrifter hoptals, i hvilka
lutheranerna både som fantaster och ateister afmålades samt be-
skylldes att för timliga afsikters skull uppsåtligen hafva förrådt
Guds egen sak; prästerna nämligen att hafva uppoffrat kyrkans
rätt åt furstama för att under deras beskydd få släcka sin harm
på sin vederdeloman påfven och furstarna åter att hafva antagit
ett så ogudaktigt tillbud för att igenom kyrkans plundring få
rikta sin världsliga stat. Det beklagligaste var, att dessa beskyll-
ningar icke voro på alla orter ogrundade. Härpå följde det
skarpa riksdagsbeslutet i Speier 1529, som lämnat minnesmärke
efter sig uti det namnet protestanter och i den förlägenhet, de
reformerade ständer då sattes att protestera emot sina förra med-
hållares omildhet. Sedan åtskillig annan förföljelse till och med
schmalkaldiska kriget. Och huru hade det varit möjligt, att en
så religiös och ädelmodig kejsare, som Karl V var, hvilken intet
högre önskade än religionssakemas grundDga förbättring samt var
intet mindre än partiskt sinnad till påfvens favör, skulle kunnat
förmå sig till att med vapen förfölja protestanterna, om de ej
medelst sin kyrkofömedring hade gjort sig illa luktande och för
irreligiösa afsikter misstänkta?
Beträffande den andra slags skadliga påföljden af mer be-
rörda förnedringsanstalter, så är en demonstration däraf så myc-
ket mer öfverflödig, som alla evangelisk-lutherska kyrkans egna
ledamöter själfva erkänna, att den rätta och sanna kristendomen,
som i gudaktighetsöfning sig bevisar, länge sedan varit hos all-
mänheten i alla stånd saknad, hvilket äfven är så mycket min-
dre att beundra, som den ofvanberörda författningen var i sin
natur sådan, att det ena ståndet skulle uti en oupphörlig pro-
gression mer och mer korrumpera det andra, och det på ett all-
deles reciprokt sätt. Så snart det var lagdt till grund, att kyrka
och gudstjänst var af Kriste själf satt uti ett ganska högt värde
eller, det som ännu värre var, att Kristus, oaktadt världslige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
