Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 JOSEF ROSENGREN
ifrån medfödda fcrdärfvets skadliga verkningar, hvarom mera ne-
danföre.
2:do. Det andra stycket, som ifrån fienden till vapen emot
vår religion, med ej mindre framgång, plägar användas, är, att vi
medgifva, hurasom denna syndiga världens uppehållelse samt den
öfver det fallna människosläktet fortfarande gudomliga forsgueu
med alla de timliga välgärningar, som den innefattar och i na-
turens rike varda oss bevista, såsom rättigheten att äga och be-
sitta jorden, råda öfver kreaturen samt efter eget godtycke till
nytta och bekvämlighet bruka alla på jordklotet skapade ting, att
allt detta härrör icke af den i Kristo gifna nåden nian iillhörer
människosläktet utom densamma, i kraft af den nåd som i
första skapelsen meddeltes, gratia pritni articuli kallad.
Oansedt vår mening härmed aldrig har varit att säga någon-
ting mer, än blott hurusom hufvudändamålet af vår återiösares
stora verk icke är att blott timligen utan fast mera andligen
och evigt frälsa oss samt att de timliga välgärningarna, ehuru de
åtfölja hans godhet och nåd, ändå icke kunna utgöra en nog
värdig orsak, hvarför Guds son skulle blifva människa; så hafva
icke dess mindre adversarierna äfven däraf fått tillfälle att sluta,
hurusom vår lära strider emot sig själf, helst en ibland kristliga
religionens största och väsentligaste grundsanningar är, att synda-
fallet gjorde människan förlustig all den nåd och välsignelse, sooi
hon i skapelsen hade undfått; störtandes henne under all både
timlig och evig förbannelse, I synnerhet draga de häraf den
farliga slutsats, att om syndafallet ej hade mer att b«tyda eller
förtömade Gud högre, än att han i hela 70 a 80 åren, eller ^iä
länge människor här i tiden lefva, kan med godhet och nåd om-
fatta hvar och en enda, fast de ingen frälsare fått hade, så kan
ingen orsak gifvas, hvarför ej Gud efter detta lifvet och i evig-
heten skulle vilja göra dem ännu mycket mera lyckliga och sa-
liga, så framt de efter det kunskaps ljus, som han i naturen dam
meddelat, här fortfara att troget tjäna och dyrka honom. Huru
lätt blifver dem icke sedan att neka försoningens nödvändighet,
med allt hvad vi däruppå bygga.
Således är klart, att, när bägge omständigheterna, nämligen
hvad vi först hafva medgifvit angående naturens ljus och seder-
mera om de timliga Guds välgärningars upphof när dessa om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
