Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMTANKAR PRAN SLUTET AP 1700-TALET 191
fått dels igenom israelitiska författningarnas vidt omkring spridda
rykte, dels oök genom Frälsarens egna stora gärningar, var gan-
ska mycket lättad, ej fann nödigt att betjäna sig af mer än äfven
så många enskilda personer, som israelitiska släktena voro, näm-
ligen sina såsom sändebud utskickade 12 apostlar, enligt den
jämförelse han härutöfver själf anställer Matt 19: 28; ju större
alltså den anstalt var, som fogades i gamla testamentet, dess
mindre orsak hafva vi att tänka, att Guds saliggörande nåd på
den tiden var mer inskränkt, än hon vardt sedermera; och huru
klart framlyser icke såväl den allra största oföränderlighet i Ouds
en gång fattade beslut att till saligheten i Kristo kalla hela män-
niskosläktet som ock den allra skönaste öfverensstämmelse emellan
de med så stor vishet därtill förordnade medlen, allt efter som
det för ett och samma bufvudändamål bäst passade sig den ena
tiden och den andra.
Men huru orätt är icke, att just af de skäl, som så klar-
ligen sådant bevisa, sluta vederspelet, hvilket är, då man däraf,
att israelitiska ceremonialgudstjänsten icke vardt utplanterad utom
Judalandet och de öfriga stora ting, som Gud gjorde med detta
messianska folket, icke heller vederforos andra folkslag, gör sig
den tanken, att nästan endast judarna men ej synnerligen de
andra otaliga människorna voro Gud om hjäi-tat, huru de måtte
kunna till salighets kunskap föras. Om Guds vishet ej varit
större än att ställa till på ett sådant sätt, som vi efter nyss-
nämnda vår oriktiga tanke skulle tyckt varit det bästa till be-
främjande af hedningames kallelse, nämligen att, fastän det icke
gafs mer än en Messias, följaktligen ej heller mer än ett land och
ett folk, som kunde vara hans fosterland och folk, likafullt ut-
märka dem alla eller åtminstone flere såsom messianska, huru be-
dragen eller förvillad hade icke världen då blifvit om det rätta
och sannskyldiga? Och huru förstördt hade icke därigenom hela
ändamålet varit? På lika sätt frågar jag: Om hushållningen
med judarna hade varit för judarnas och icke långt mera för
andra folkslags skull eller för världen i gemen att hålla henne
vaken och uppmärksam på sin tillkommande Frälsare, för hvad
orsak hade då Gud behöft på en så hög och lysande skådeplats
midt ibland så många andra nationer lyfta upp judarna? Och
månne han icke i sådant fall hade funnit det vara långt tjän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
