Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20f) JOSEF ROSENGREN
vilja behandla »ett ämne som aldrig fått någon afhandling>. Det
är här, författaren utvecklar sin alldeles nya dogm om »nåde-
arfvet» eller »ärfnåden». Denna iåO är visserligen en skolastisk
konstruktion och en heterodox lärosats, men realiter blir det ingen
skillnad mellan hans teori och vår ortodoxa lära om det väsent-
liga Gudsbelätet. Den vinst, han anser sig ha gjort med sin nya
läroformel, är emellertid synnerligen omfattande. Nästan allt som
eljest är dunkelt eller oförklaradt inom dogmatiken, skulle enligt
hans mening på detta sätt vinna sin rätta förklaring.
Slutligen torde böra erinras om att sådana anmärkningan
som i den ifrågavarande afhandlingens åttonde moment framställas
mot »den i allmänhet brukliga metoden att afhandla dogmatiska
teologien», allt sedan Schleiermachers tid blifvit af denna veten-
skaps målsmän beaktade och att i följd häraf ett nytt system för
hela den teologiska vetenskapen vunnit tillämpning. Således yt-
terligare en i sinom tid mognande och fruktbärande reformtanke.
III.
I tredje bandet af de Wallqvistska manuskriptsamlingarna
har jag under nummer 36 funnit en afhandling i kvartformat
hvilken är af följande lydelse:
Välment betänkande om några tillägg och forbättringar
i kyrkolagen till befordran af vår sanna kristliga
läras bättre kännedom och ntöfhing.
Att vår sanna kristliga religion nu för tiden sä uti vårt
kära fädernesland som mång annorstädes är i synnerhet till utöf-
ningen nog förfallen, är en sanning, hvartill ej något annat bevi^
behöfves än ett öfverhandtagande fritänkeri och indifferentism
ibland de förnämare och bättre samt en nog fri och oordentlig
lefnad ibland de sämre och ringare.
Ingen människa, som har någon känsla af vördnad för den
store Guden och öfvertygelse att han lönar det goda och straffar
det onda, kan därför utan häpenhet och oro se detta kristendomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
