Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMTANKAR FRÄN SLUTET AF 1700-TALET 207
bedröfliga föcfall; ty antingen förr eller senare kan däraf ej an-
nat komma än timligt och evigt fördärf. Alla tiders och folk-
slags historier intyga, att i samma mån som religion aftagit och
(gudlöshet tagit öfverhand i ett land, i samma mån har ock dess
timliga sällhet och bestånd aftagit och Salomos ord sannats:
Rättfärdighet upphöjer ett foll\ men sf/nd är folks fw^därf.
Skall därför vårt kära fädernesland undgå det senare och
den allrådande Guden, som har folks och länders väl och ve i
sin hand, gifva välsignelse till de visa och hälsosamma författ-
ningar, som en stor och nådig konung är outtröttlig att vidtaga
till vårt rikes väl och uppkomst, så bör ock vår sanna kristliga
religion komma till tillbörlig helgd, aktning och utöfning ibland oss.
Men skall detta kunna ske, så är nödigt, att religionslärare
densamma icke allenast grundligen känna utan ock i lefvemet
utöfva, ty såsom uti ingenting ändamålet vinnes, där medlen ej
äro skickliga, — och lärarena äro de medel, som Gud själf för-
ordnat till religions vidmakthållande och befordran — så är ock
religion i helgd eller förfall allt efter som de äro skickliga och
iakttaga sina dyra plikter. Befinnes hos dera okunnighet eller
uppenbar afvikelse från läran, så kan däraf ej annat följa hos
åhöraren än förakt för så deras personer som lärdomen och däraf
kallsinnighet emot religion; men äro de kunniga, skickliga och
^udfruktiga män, som känna och kunna försvara den lära de
predika samt i’ sitt lefverne förhålla sig såsom de predika, så
kunna åhörarna ej annat än hafva aktning och förtroende till
deras både personer och lärdomar samt således blifva icke alle-
nast underviste om religions dyra sanningar utan ock af deras
exempel uppmuntrade till en helig och gudlig lefnad.
Utan orättvisa kan man därför säga, att kristendomen allt
för mycket lidit och lider af den okunnighet och mindre anstän-
diga lefnad, som funnits och tyvärr ännu torde finnas hos ej få
kristna präster; men som ock människans insikter, lynnen och
seder ganska mycket tillskapas, allt som ett rikes lagar och för-
fattningar äro beskaffade och gifva anledning till, så kan man ock
med lika rätt säga, att de författningar och stadgar, som varit och
till en del ännu äro om prästers ordinerande, befordran, löning
och skyldigheters fullgörande samt kyrkodisciplin och tukt, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
