Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2:^0 JOSEF ROSENGREN
senare önska, att deras söner måtte undervisas^ och att de hade
i detta fall oinskränkt frihet att gagna den lärares undervisning,
till hvilken de hafva mesta förtroendet utan afseende på den
vanliga flyttningen från en klass till en annan. — Hvad som
för gossar, de där ärna gå den litterata vägen, härvid uppväcker
den största täflan och uppmuntran, torde vara ett lika stort hin-
der för ynglingar, som ej hafva studier för egentligt ändamål:
och ömsinte föräldrar kunna ej med likgiltighet anse, att deras
barn flyttas från en lärare, som efter deras tanka äger erforderlig
skicklighet, till en annan, som, ehuru ostraffligt han iakttager
skolordningen, likväl kan vara högst oduglig att bibringa de kun-
skaper, som efter deras af sikt äro deras barn nyttiga. — Häri-
genom skulle ock lärarna undvika alla dessa förklenliga förebrå-
elser, som de ofta därför få uppbära, att de brukliga skolböckerna
förmenas till en stor del vara odugliga och icke tjänande till
ändamålet; och en klok lärare skulle icke sakna utväg att till-
fredsställa de granntycktes önskan att nyttja tjänliga läroböcker
utan att skada undervisningsverket.
2:o. Tjärame. — Det är en oneklig sanning, att vid de
fleste skolor finnas lärare, som grånat vid ferlan och grammatiken,
och hvilkas skuldror äro så nedtryckta af skoloket, att de icke
mera äro dugliga att bära det Den, som aldrig så litet lagt hand
vid undervisningsverket lär medgifva, att det fordrar en styrka
och munterhet, som sällan förenas med ålderdomen, i synnerhet
då den ofta i förtid beredes af bekymmer och oupphörliga mödor.
Så länge ingen säker plan är till befordran för skolebetjänter,
och då deras lön på stat är så ringa, att de utan barmhärtiga
människors medlidande ej kunna hafva sin bärgning, är ej under-
ligt, att bristen på dugliga lärare är så allmän ocb att denna
brist väcker allmänhetens missnöje. Skulle än någon skicklig
man vid skolverket blifva engagerad, anser han snart sin vunna
befordran för sin olycka, då knapp utkomst fattigdom, förakt
förtal och ett oupphörligt arbete i och med sysslan blifvit hans
lott Denna ståndaktiga dygd, som härvid ej hugfälles och trött-
nar, ej förlorar den munterhet, redighet jämna lugn och sinnes-
styrka, hvarförutan all undervisning är pedanteri och tvång
detta hjältelika mod, som sätter sig öfver alla dessa svårigheter
och besegrar dem, torde lättare kanna önskas och föreskrifvas än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
