Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEFORMT ANKAR FRÅN’ SLUTET AF 1700-TALET 281
vinnas och utöfvas. Skall därför skolverket upphjälpas ur sitt förfall^
^r oumgängiigt, att regeringen och konsistorierna på något kraftigare
sätt än hittills skett, besörjer om skolbetjäningens nödiga utkomst och
snarare befordran till uppmuntran för dugliga ämnen att därvid
engagera sig. Utom denna rättelse äro alla andra författningar till sko-
lomas förbättring tilläfventyrs förgäfves. Utvägar torde icke saknas,
utan att öka statens utgifter, att förbättra skolbetjäningens lönen
åtminstone på de orter i riket, där klockare för sin ringa och
obetydliga tjänst i samhället, utom boställen och privilegierade
sportler till hälften mot pastor vid alla ämbetsförrättningar, äfven
äro lönte med ansenlig spannmål under namn af helgouskuld,
h vilken i äldre tider till större delen tillfallit skolorna men vid
anställd jämkning i senare tider åter i betydlig mån tillfallit dem;
så att det gifves klockare, som utom andra nog för dem tillräck-
liga inkomster äga större spaunmålslön än åtskilliga lärare vid
publi(|ue skolorna.
8:0) Disctplanie. — Det bruk, att utan afseende på här-
komst och förmögenhet intaga alla ynglingar i skolan, som säga
sig hafva lust till studier och framte pastors betyg därom, torde
ej vara så nyttigt, som det synes. Nog ökas därigenom antalet
på skolungdomen ansenligen, helst i större städer, där förmöget
folk sällan neka fattiga skolgossar några styf ver i veckan under
uamn af kostpänningar och ofta ^fva dem kostdagar, men då
denna kristliga sedvana egentligen gör den fattiga skolungdomen
till privilegierade tiggare på stat, kan följden ej blifva annan än
ett hemligt och ofta uppenbart förakt som först drabbar skol-
^ssame, sedan lårame och hufvudsakligen själfva inrättningen,
helst lusten att med anständighet få tigga och med bekvämlighet
hafva sitt uppehälle varit en kraftigare driffjäder hos de fleste af
dessa ynglingar att söka skolan än verklig håg för studier. Om
dessa olägenheter äska rättelse i en sedvana, som vunnit burskap
vid alla publique skolor, har ock dess missbruk ännu flere svåra
i>ch obehagliga följder. Dessa många medellösa ynglingar in-
träda i skolan utan minsta hyfsning till tal och seder, och är en
lärares möda att härutinnan rätta dem ofta förgäfves samt alltid
den svåraste plikt för honom att fullgöra. En mjäkig pöbeiton
ocfa åtbörd, som hos dem är naturaliserad, är gemenligen omöjlig
att korrigera, och läraren får vara nöjd, om han kan förekomma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
