Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bBFORMtANltAR FRÄN SLUTET AF 1700-TALEt 233
äfTren fuUtyga sig vara af den förmögenhet, som fordras tilloum-
gängliga böcker samt nödigt underhåll vid skolan och några år
vid akademien; icke heller torde det skada, om ynglingar för-
pliktades att vid sin inskrifning i skolan nedsätta en proportio-
nerad summa pänningar, den de vid dimission till akademien hade
rätt att lyfta, men hvilken i annat fall tillföll skolan eller den
lärare, som haft besvär med undervisningen. Härigenom hände
väl, att antalet af skolungdomen till en början minskades; men
om lärarna äro dugliga, skulle man snart se det åter tilltaga, i
samma mån som förmögnare medborgares förtroende tilltog för en
inrättning, hvilken då för deras barn blef mera nyttig, åtminstone
efter deras öfvertygelse, och öfverflödet på sökande konditions-
kandidater skulle äfven i samma mån minskas, som ingen annan
ungdom tilläts frequentera skolorna, än den som hade högre än-
damål med sina studier, än att genom pedagog! förskaffa sig ett
uselt lib nödtorftiga bärgning. Okunnighet och ett öfverdrifvet
nit för studier göra härvid ett inkast, som bör besvaras. >0m>,
säger man, > vägen på detta sätt skulle tillstängas för den fattigare
ungdomen att idka studier, skulle lärda världen komma i saknad
af många stora snillen och berömliga män, som göra fädernes-
landets och tidehvarfvets heder». — Då detta inkast kanske kan
bestyrkas af ett och annat sällsynt exempel, bör det ock i så
måtto medgifvas, att ingen regel gifves utan undantag.
Dessa sällsynta snillen hafva sin egen stämpel och röjas
utan synnerlig möda af ett uppmärksamt öga. En lärare bör icke
vara förbudit att antaga en sådan yngling i sin skola, och hans
egen heder ålägger honom att göra det, men att icke några miss-
tag och underslef skulle kunna äga rum, borde det ock icke vara
läraren tillåtet att i skolan ordentligen intaga en sådan yngling,
utan efter föregången pröfvotid af minst ett år, hvarvid arten af
hans snille och böjelser säkrast kunde utrönas, och i händelse han
ej skulle äga den utmärkta skicklighet, man lofvat sig, att han
dä åter går till sitt förra stånd och handtering. Också lärer det
medgifvas, att lyckliga snillegåfvor äro gagnande i alla stånd och
äfvenså oumgängliga för handelns, konstemas och landtbrukets
bestånd som för lärda världens anseende samt att de flesta så
kallade stora snillen, som göra så mycket rop, äro vid nära på-
seende ej annat än irrsken, som förvilla världen, skada smaken
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
