Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 284 JOSEP ROSENGREN
och oskära sederna: eller h vilket vore nyttigare för det allmänna,
om denna mängd romanskrifvare, charadmakare och rimsnidare
blifvit från barndomen tillhållna att på en skomakareverkstad öfva
sin inbillningsgåfva med tillskärning af skor efter modet eller att
de belasta världen med sitt vittra och nymodiga kram, däri de
skurit i växten emot förnuft, religion och goda seder? Äfvensora
det svårligen kan bestridas, att om de fömämares och förmögnas
barn blefve med mera grundlighet och besked handledda, ersattes
rikligen den brist och saknad på dugliga män, som hindren för
en och annan fattig yngling att uppdragas vid studier förorsakade.
4:o) IHsHjMnen. — Härmed menar jag icke hvad under denna
titel egentligen förstås, såsom den ordning, som iakttages under
lektionerna eller klasserna emellan, emedan de fel, som häremot
begås och väcka det allmänna missnöje, mer bör tillskrifvas lärar-
nas efterlfitenhet eller öfverdrifna nit än själfva inrättningen ; icke
heller bruket af skolugglor, frestare, stut-ferlor och andra barba-
riets instrumenter, hvarmed man i äldre tider tyranniserade ung-
domen för att bilda hjärtat och bibringa kunskaper och hvilkas
blotta namn är tillräckligt att i vår klemiga tid väcka afsky både
för skolan och dess lärare. En klok lärare saknar icke utvägar
att straffa lättjan och hämma själfsvåldet hos en obetänksam
yngling utan att nyttja så ohyggliga medel, hvilka ock i skolornas
inventarier äro upptagna såsom obrukliga persedlar. Mea under
titel af disciplin förstår jag i synnerhet de åtskilliga förrättningar,
som åligga skolungdomen utom skolan och hvarmed föräldrar i
allmänhet äro så mycket mera missnöjda, som de i deras tanka
på intet sätt höra till en god uppfostran utan i betydlig mån
hindra den. Hvad som genast stöter föräldrars ömtåliga heder,
är att deras barn, så snart de ingått i publique skolorna, äro för-
bundna att göra en del af klockarens syssla.
»Det är en förnuftig inrättning», säga de, »att skolungdomen
ordentligen bevistar gudstjänsten, men att skolgossar skola bestrida
sången, hänga upp numrorna och betjäna prästen, är hvarken
nödvändigt, nyttigt eller passande, i synnerhet som församlingen
håller klockare, som på flere ställen är bättre lönt än någon af
skolebetjäningen oöh ej sällan har flere inkomster än alla lärarna
tillhopa». Samma och ännu större missnöje röjes öfver skolung-
domens betjäning vid vigslar och begrafningar. De senare in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
