Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - G. Aulén. Martin Erik Ahlman år 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MMWfc«»AKi>mf oca AsmicEnr 293
Egna reflexiooer Ofver Uran om Försoningen.
Om vi gOn oat någorlunda rena bagrep om en GucU
som är ofOrtndcrUg i aiaa fOreatåUntngar, och fri frän aUa
svai^Mfear och paasioaar, kunaa vi utan möda tnsa» at ingen
aådan ftfsonii^» son ftgar rum hoa människor, kan vara mOje*
lig, då frågan blir om det högaU Våseodet Vi månniskor
vredgas, och detta är en avagket hoa oas. Gud, som är fri
från alla svagheter, ir det foljagtriigen älven från vrede. D&
det heter» att Grud vredgasi är delta antingen aldeles falakt»
éUar ock måste det tagas i den mening» at dess välgemiagar
i mer eUer n^ndre mon u|>f)höra» och at han utöfvar sin atiaf»
fande rättfårdigbet. Då aåledea vreden» näjr den tillägnas Gu4
måste tagas i en oegentltg bemärkelse, följer äfven, at forso*
ning, och den skatt kunna finna rum hos Gud. icke kan tagas
i sin vanliga och egenteUga bemärkelse. Gud är evigt den*
aamme^ evigt lika god, men alle blifva icke i lika grad del-
aktige af hans godhet Den dygdige och den lastfulle åtnjuta
icke desamma, icke Hka stora vilgemingar. När han tilldelar
dessa sina välgemtngar i ett ymniigare mått, när han äfven
nphör at utöfea sina strafidomar, kunna vi med rätt, ehuru
icke i fentlig mening, säja at Gud år féfsomasL
Skall man därföre med skftl kunna påstå nödvändigheten ’
af ett fbraoningsmedel, så måste man därmed mena ett sådana
utan hvilket Gud, i kraft af sina kända och väsenteliga egen»
ski^)er) nödvändigt skulle uphöra at utdela sina godhets skän*
ker åt förbrytare, hvilka han äfv^n omöj^gen kunde utom
detta eftergifva de straff^ som de lörtjent
Härvid åberopar man sig i allmänhet [på] Guds Rätt«
färdighet Man påstår, at Gud i kraft af denna egenskap»
idce annat kan än straffa den brottslige, så framt ingen för*
soning kcmune emellan. Somliga medgifva väl härvid, at Gud
f<^ egen dd icke behöfde något försoningsmedel, men tro lik-
väl, at detta är nödvändigt, på det han för andra må ådaga-
lägga sin rättfärdighet De mena, och det med mycket skäl,
at förnuftiga Creaturs lycksalighet består i en tillräckelig och
säker kännedom af Gud och hans fullkomligheter. Gud skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
