Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Scholz, R. Die Publizistik zur Zeit Philipps des Schönen und Bonifaz VIII. Anm. af E. Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORANSKKINeAR OCH ANMÄI^^IKOAB 379
Den af det kungliga partiets skriftställare, hvars namn blif-
vit mest kändt, torde emellertid vara Pierre Dubois. Denne
var en fransk jurist, som stod i förbindelse med Filip den
skönes hof utan att, som det synes, hafva utöfvat något egent»
ligt politiskt inflytande. Hans skrifter äro mycket talrika»
De förnämsta äro Summaria brevis ei compendiosa doctrina,
en allmän reformplan, utmynnande i ett franskt världsherra-
döme, samt De recuperatione terrac sanctae, hans hufvud-
verk. ^
Scholz betecknar Dubois såsom en politisk-religiös-social
reformator och projectmakare med en mångfald af idéer, lå-
nade från skilda håll. Någon originell tänkare är han icke,,
men genom honom får man en inblick i hans samtids tanke-
värld.
För att åstadkomma de reformer, som han önskar, yrkar
Dubois på att påfven skall sammankalla ett allmänt konsilium
af både andliga och världsliga furstar. Dettas förnämsta upp-
g^ skall vara att återställa freden inom kristenheten. För
fredens bibehållande borde af konciliet en internationell euro-
peisk skiljedomstol inrättas, hvars organisation noga bestäm-
mes. (Skiljedomstolar förekommo ofta under medeltiden och
äro sålunda ej någon modärn uppfinning). Sedan den euro-
peiska freden blifvit återställd, kunde man tänka på återeröf-
ringen af det Heliga landet. (Däraf namnet på Dubois’ för-
nämsta verk). Ett omfattande reformarbete vore äfven nöd-
vändigt för att trygga freden och lugnet
Kyrkan vore i behof af en grundlig reform till hufvud
och lemmar. Dubois erkänner visserligen det påfliga primatet
och att påfvedömet är insatt af Kristus. Men påfvens upp-
gift är rent andlig, någon världslig auktoritet har han icke.
Att påfven och klerkerna blandat sig i världsliga angelägen-
heter, är just orsaken till kyrkans förfall Dubois beklagar,
att Constantin gifvit kyrkostaten åt påfven, ty att denne fått
världslig makt, vore upphofvet till det onda. Enda räddningen
ur fördärfvet vore, att påfven återginge till sin ursprungliga
fattigdom. En mäktig konung (tydligen afses den franske
^ Af denna skrift finnes ett ISngre ntdrag hos ^järke, Medeltidens stats-
skick sid. 208—219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
