Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - S. Bring. Fördraget i Altranstädt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
SAMUEL BRING
gå in på Karl XII:s fordran om Stanislaus erkännande. Och
så länge ej detta skett, vägrade Karl XII att mottaga grefve
Zinzendorff. Men slutligen sedan Frankrike och Preussen erkänt
Stanislaus, måste äfven kejsaren följa exemplet, och Zinzendorff
fick audiens.
Till dessa slitningar kommo ett par tvister af mindre
betydenhet. I Breslau hade vid ett slagsmål en svensk korporal
dödats och ett par officerare insatts i arrest och behandlats pä
ett kränkande sätt. Karl XII fordrade upprättelse, och
kejsaren måste medgifva, att anföraren för stadsvakten afsattes, och
staden fick som skadeersättning betala en penningsumma till
den dödade korporalens änka och de förolämpade officerarna.
Vidare hade vid en fäst i Wien en kejserlig kammarherre vid
namn Czobor yttrat till svenska sändebudet Stralenheim, att
det i Europa funnos tre fredsstörare: »Stanislaus, Rakoczy och
en tredje, så god som den andre.» På Stralenheims uppmaning
förtydligade han yttrandet genom ytterligare smädelser mot
svenskarna. En häftig ordväxling följde, som slutade med att
Czobor hotade Stralenheim med värjan och denne svarade med
ett par örfilar. Det svenska sändebudet fordrade upprättelse.
Czobor fängslades, och en rättegång anställdes mot honom.
Men den skymf, som tillfogats svenska nationen, ansåg Karl
XII fordra en hårdare bestraffning och han nöjde sig ej med
mindre, än att Czobor dömdes till döden och utlämnades åt
honom. Han fördes sedermera till Stettin, hölls där fängslad
en tid men frigafs, sedan förhandlingarna med kejsaren fört till
önskadt resultat och den svenska hären lämnat Sachsen.
Innan denna affär slutbehandlats, hade Sveriges och
kejsarens mellanhafvanden kommit i ett annat läge. I tolfte
artikeln af freden i Altranstädt hade nämligen bestämts, att de
ryska trupper, som vid dess afslutande stodo i Sachsen, skulle
öfverlämnas i svenskarnas händer som krigsfångar. Dessa 1,200
ryssar voro resterna af de tsarens hjälptrupper, som deltagit i
slaget vid Fraustadt. Vid infallet i Sachsen följde de med
Schulenburgs folk. August vägrade att uppfylla detta villkor
och lät dem med tsarens medgifvande gå i kejsarens sold att
af honom användas i kriget mot Frankrike. Karl XII
öfverflyttade då sin fordran på kejsar Josef. Denne erbjöd i stället
att afräkna det ryska manskapet på den rikskontingent hvilken
Sverige för sina tyska provinser var pliktigt att lämna, eller att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
