- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tionde årgången, 1909 /
11

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - S. Bring. Fördraget i Altranstädt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRDEAGET I ALTRANSTÄDT 21

Det bör vidare framhållas, att den preussiska regeringen,
som samtidigt arbetade på en evangelisk trippelallians mellan
Sverige, Preussen och Hannover, länge velat skjuta fram den
schlesiska frågan i den svensk-österrikiska underhandlingen.
För samma mål verkade »die geistliche Umgebung des Königs»
men motarbetades af hans rådgifvare. Och redan så tidigt
som i januari kunde den preussiske generalen Grumbkow, som
skickats af Fredrik I till det svenska lägret, i ett bref till
Marl-borough omtala, att man allmänt försäkrade, att Karl XII
ämnade begära återställandet af de protestantiska kyrkorna i
Schlesien.1 Och den engelske statsmannen hade också af
Zinzen-dorff uppmanats att genom sin intervention söka förekomma
den fara, som hotade från Schlesien.2

Men hvarför dröjde då Karl XII så länge, innan han
framlade sin slutgiltiga fordran? Att lämna ett fullt exakt svar på
den frågan, torde vara ganska svårt. Möjligen kan
förklaringen sökas däri, att han kunde vänta eller hoppas, att kejsaren
själfmant utan tvång skulle afhjälpa schlesiernas klagomål.
Därpå tyder ju också, att hans fordran blef framlagd, sedan det
visat sig, att underhandlingen med de schlesiska deputerade ej
ledt till något resultat.

Var det nu så, att den svenske konungen som garant af
westfaliska freden hade rätt att ingripa i den schlesiska frågan ?
Obestridligt, ty den österrikiska regeringen hade brutit emot
denna freds bestämmelser. Enligt dess 5:te artikel 38:de
paragraf hade lutheranerna i de fyra furstendömena Brieg, Liegnitz,
Münsterberg och Oels samt i staden Bresslau fått bekräftelse på
de rättigheter och privilegier, som de haft före kriget. I det
öfriga Schlesien fick däremot kejsaren en oinskränkt rätt att
reformera (§ 39). På grund af denna bestämmelse tillsatte
Ferdinand III 1653 särskilda kommissioner med »reformatoriskt» syfte
och inom några få år hade de fråntagit protestanterna deras kyrkor
och kyrkogods, som de innehaft mer än hundra år, öfverlämnat
dem åt katolikerna och deras präster. En liknande
rekatolise-ring öfvergick en del af furstendömet Oels i början af Leopold
I: s regering. Under skydd af en protestantisk furstesläkt
räddades åtminstone tillsvidare den evangeliska bekännelsen i de
öfriga furstendömena. Men när den siste härtigen Georg Wil-

1 Coxe, Memoirs of John Duke of Marlborough. Vol. II (1818), s. 188.

’ Göll, Anf. arb. s. 29,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1909/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free