- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tionde årgången, 1909 /
13

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - S. Bring. Fördraget i Altranstädt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRDEAGET I ALTRANSTÄDT

13

stämmelser angående de kyrkliga förhållandenas ordnande. För
slaget öfversändes genast till Wien, där man ännu ej kunde
förmå sig till eftergift utan uppgjorde ett motförslag, som blott
innehöll en allmän försäkran och obestämda löften. På grund
af kejsarens motsträfvighet skärpte Karl sin fordran därhän, att
till utgångspunkt för ordnandet skulle tagas året 1624, då
protestanternas ställning varit betydligt bättre, och icke året 1648.
Och samtidigt lät Karl en del af sina trupper förflytta sig åt
öster. En kurir från Wratislaw förde budskapet härom till Wien
men samtidigt bevekande uppmaningar att gifva efter. Inför
utsikten att de svenska trupperna ämnade inkvartera sig i hans
arflän-der, prässad af sjömakterna som insågo att en brytning mellan
Sverige och Österrike skulle vara till ofantlig fördel för
Frankrike, och utan bundsförvanter och omgifven af faror från andra
håll, återstod for kejsaren intet annat val än att gifva efter,
dock med villkor att 1648 skulle sättas som normalår. Ännu
en liten lindring lyckades Wratislaw under de sista dagarnas
förhandlingar utverka, nämligen att »de schlesiska undersåtar,
som tillhörde den reformerta läran, icke skulle uttryckligen
nämnas.»

Det slutgiltiga fördraget blef färdigt den 1 september,
samma dag som Karl XII bröt upp, men den af Wratislaw å
kejsarens vägnar utfärdade förklaringen, i hvilken de svenska
fordringarna antogos, öfverlämnades först sedan Karl XII satt
sig i marsch. Dennes försäkran, att så snart öfverenskommelsen
af Josef ratificerats, draga sina trupper ur Schlesien, med
förbehåll att få föra dit dem igen, ifall ej allt verkställdes,
under-skrefs först i byn Wolkowitz, det närmaste nattkvarteret efter
Altranstädt. Man tillgrep denna utväg att utfärda fördraget
i tvenne sådana akter för att undgå Karls fordran att af
kejsaren blifva titulerad majestät och att i det ena exemplaret —
om det gjorts på vanligt sätt — hans namn skulle sättas före
kejsarens. Utan dröjsmål ratificerade -Josef fördraget och den
12 september, dagen innan den svenska hufvudstyrkan
öfver-skred gränsen till Schlesien, öfverlämnades ratifikationen af
Zinzendorff till Piper. Samtidigt utfärdades också ett kejserligt
reskript om fördragets skyndsamma verkställighet.

Den af kejsaren utfärdade förklaringen, i hvilken den
tvistefråga, som föranledt densamma, ej finnes omnämnd, innehåller
4 särskilda artiklar, af hvilka den första i ii §§ i detalj redo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1909/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free