Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Eva Fryxell. Bref rörande ärkebiskop J. O. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 20 bref rörande ärkebiskop ,t. 0. wallin
hans tanke sedan utgifva sin grundligare Öfversättning. Sitt
arbete med Bibeln hade han ämnat att börja och fullfölja strax
efter, sedan han slutat Psalmboken; och då han kom till
Westerås; men då han snart efter kom till den högst mödosamma
beställningen i Storkyrkan, fick han ej tillfälle dertill; Han
ämnade dock nu som Arkebiskop utarbeta så mycket af Bibeln,
han kunnat hinna, men rycktes af döden för hastigt bort ifrån
detta och så många viktiga företag, som han ämnade utföra.
Du frågar om, hvilka Författare han mest omtyckte. Det
kan jag icke säga. Hälst läste han de senare tiderna Homilitik
och Exegetik såsom hufvudmålet för hans andliga verksamhet.
Du frågar hvilka nöjen och tidsfördrif han mest omtyckt,
derpå svaras, att han deltog väl i alla sällskapsnöjen, spektakel
m. m. allt med sin vanliga humanitet, artighet och glädtighet.
Men för honom var arbetet i sina andliga och ästetiska ämnen
det käraste; deruti lefde han på sina lediga stunder hälst.
Hans lynne känner Du lika väl som jag. Sådan han syntes
för verlden, var han i själen: öppen, munter, redbar, välvillig och
god; men tillika allvarlig i sitt kall och i sina
Embetsbefattnin-gar. Han vann ock derigenom mera allmän vördnad och
kärlek, än det vanligtvis tillfaller Store Män. Han var visserligen
ömtålig och såsom ett snille mera ömtålig, än vanliga
menniskor för ledsamheter, som träffade honom äfven i denna ostadiga
verlden; men han besegrade dock med sin Visa Anda snart
tidens lidanden och obehag; ty han var i själen och hjertat,
således i sina afsigter och bemödanden Adel, kraftfull och Vis.
Den enda egenhet jag vet han egde var den, att han
trifdes hälst, skild från verlden i sin genialiska arbetsamhet eller
bland några få förtroliga vänner. På sina Äreställen, i
Samhället och på de honom tilldelade prydnaderna satte han intet
egentligt värde. Han värderade förnämligast sina Andeliga
Kall; dem han ock med den utmärktaste heder och ära
förvaltade.
Du frågar ock i ditt bref till Demoiselle Änne Marie Wallin,
hvilket hon meddelat mig, hvilken boning han mest omtyckte;
det var Herrens Hus och sitt arbetsrum, hvilket han också
mest önskade i en lugn och stilla krets. Han längtade derföre
ofta från det stormiga och bullersamma lyckans lif, hvaruti
han var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
