Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Eva Fryxell. Bref rörande ärkebiskop J. O. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 20
BREF rÖRANDE ÄRKEBISKOP ,t. 0. WALLIN
ovanligt tyst och alfvarsam. Efter måltiden presenterades en
utmärkt sångerska, en fröken Stackelberg, densamma som
meddelat denna berättelse, att låta höra sin röst. När hon slutat,
yttrade Wallin med sträng och djup röst: »Jag tackar Er min
fröken för er sköna sång, men hoppas snart få höra en ännu
skönare.» Det oväntade i svaret, det hemska i uttrycket, det
profetiska i tonen slog alla med häpnad och bestörtning, och
en djup tystnad herskade i flera minuter. Några timmar
derefter nedlades han på sin dödsbädd. Beständigt omgafs han
af Universitetets lärda och andra personer, som högt värderade
och högt älskade Mannen. Sista dagen han lefde, upphörde
plågorna, och han tycktes inslumra i dödssömnen, då han
oförmodadt med sin manliga starka stämma frågade: Tviflar någon
af de närvarande på själens odödlighet? Nej visst icke, svarade
Geijer. Jag vet, att Du icke gör det, kära Geijer, men torde
hända, att någon annan gör det, yttrade Erkebiskopen och nu
började han med sin fulla stämma ett tal om själens odödlighet
under en half timmes tid med en så hänförande vältalighet och
en så inspirerad entusiasm, att alla närvarande häpnade och
brusto i tårar. Ingen hade hört något dylikt, försäkrade alla.
En half timma sedan han tystnat, utropade han åter: »Gud
bevare Konungen och Fäderneslandet! Herre Jesu! i dina händer
befaller jag min Anda» — och med en suck flydde den stora
Anden till de Saligas hyddor.
Stockholm d. 22 Jan. 1865.
Högvördigaste Herr Doktor!
För den ärade skrifvelsen af d. 16: de dennes, med deruti
lemnadt gunstigt bifall till min anhållan att få uti kransen åt
Wallins minne infläta de blad Tit. egnat honom, får jag
förklara min ödmjuka tacksamhet. Öfvertygad att ett sådant
bifall skulle lemnas, lät jag i förväg uppsätta talet, hvadan
detsamma genast efter inhändigandet af Tit:s skrifvelse, intogs i
pressen, och är nu färdigtryckt.
Hvad Tit. uti sin ärade skrifvelse yttrar om Wallin, är så
fullkomligt öfverensstämmande med mina åsigter, att det är en
den trognaste kopia af de känslor, som ifrån barndomen lifvat
mig för honom, och det är just min till dyrkan gränsande kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
