Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 82
H. LEVIN
dinus var den, att superintendenten hade hos regeringen begärt
och erhållit tillstånd att utbyta Visby pastorat mot Lärbro, om
hvilket senare pastorat denne superintendentens antagonist gjort
sig förhoppning. Han påstod sig ock ha fått förra superintentens
exspektans, något, som han dock icke kunde bevisa. Här i Lärbro
voro genom hans bedrifvande bönderna »så uppstudsade» mot
Brodinus, att de varit färdiga att ta bort kyrknyckeln för honom
och sålunda förhindra honom tillträde till sin egen kyrka.
Tillläggas bör, att den prästman, som på detta synnerligen grofva
sätt förgått sig mot sin förman, var en ytterst brutal natur, som
låg i ständiga strider än med den ena, än med den andra. För
sina otidigheter mot Brodinus fick han af kapitlet sitt straff; han
blef afsatt frän ämbetet. Emellertid utverkade han sig
regeringens tillgift och erhöll äfven superintendentens förlåtelse efter
gjord afbön och blef kort därefter utnämnd till kyrkoherde i
Wamlingbo.1
Prästerna å sin sida åberopade sina privilegier med löfte
om befordran, hvilka privilegier de ansågo kränkta genom den
konkurrens med fastlandspräster, de blefvo utsatta för. På det
prästmöte, som hölls 1666, gjorde de förfrågan, om deras barn,
för så vidt de förvärfvade sig nödiga kunskaper, skulle blifva
befordrade framför andra, åberopande sig på deras privilegier,
därtill de något hvar framsatte». Därvid erinrades om deras
förpliktelse att låta sina barn studera i svenska skolor, och
upplästes k. m:ts förordning, att de, när de duglige blifva, jämte
andra skola blifva promoverade.». Man frågade då, huruvida
Gotlands barn blefvo promoverade i Sverige, hvartill
superintendenten svarade: »I hafven inte försökt, försöken, så sker det
visst». Han framhöll ock, att det var såväl generalguvernören
Bååts som regeringens vilja, att en och annan svensk skulle
befordras pä ön.2
Ett par dagar efter denna förpostfäktning var det fråga om
tillsättandet af Fårö pastorat. Flera gotlänningar hade anmält
sig att komma i åtanka. Emellertid hade en svensk Mårten
Hvit kopp erhållit icke mindre än tre rekommendationer af
generalguvernören. Lagligen ägde väl denne, sedan drottning
Kristina afstått från den rättighet i fråga om kyrkliga ärenden,
som hon ursprungligen betingat sig, ingen rätt att söka inverka
1 Lemke, anf. arb. s. 164.
2 V. P. d. 28 aug. 1666.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
