Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
införandet af svenskt kyrkoskick på gotland i9c)
ta reda på dem, som voro borta från kyrkan på de stora
böndagarna; dessa skulle åläggas plikt. Vidare hade
kyrkoherdarna att förmana sina åhörare att flitigt infinna sig till
visitationer, som höllos af superintendenten eller prosten. Äfven här
hade den försumlige att böta. — Till hvarje församling skulle
anskaffas en kyrkbok, hvari kyrkans och prästgårdens
inventarium antecknas, vidare dop, begrafningar, bötfällda, »hvad
casus i sockenstugan decideras». Vidare varnade han för den
»vidskepelse med samfund och offrande vid de dödas grifter,
item hästbotande på S:t Stefani dag», som föröfvades
mångenstädes på ön. — På Gotland som öfverallt eljes för öfrigt på denna
tid förekom ständigt och jämt träta och strider i kyrkorna om
de förnämsta platserna. Sådana strider hade superintendenten
litet hvarstans under sin visitationsresa haft att slita. De, som
på grund af ålder eller sin ställning i församlingen ansågo sig
för mer, gjorde anspråk på »öfverställena» i kyrkbänkarna, d. v. s.
platserna närmast gången. Andra ville göra gällande, att
kyrk-platsen hörde gården till, så att om sonen ärfde faderns gärd,
ville han också inta faderns plats i kyrkbänken, och af
liknande anledning ville på kvinnosidan »pigor» inta öfversätet
framför hustrur. Det vore väl skäligt, säger Brodinus, att de
yngre och ringare efterlåta de äldre och förnämligare öfverställe.
Men emedan det förnimmes vara brukligt här liksom
mångenstädes i Sverige, att bänkrummet tillkommer äen, som ärft det
med gården, vare sig han är ung eller gammal, så må det härefter
ock förblifva därvid. Dock skola husbönderna och hustrurna —
d. v. s. gifta män och kvinnor — stå efter hvarandra efter häfd,
barnen efter hvarandra. »Allenast förmanas de unga, att de ära de
gamle af en god vilja». Sådana förmaningar båtade dock föga.
Dessa strider fortforo alltjämt.1 — Den som icke deltog i sången
vid gudstjänsten, skulle förmanas af kyrkoherden. — I kyrkor
och på kyrkogårdarna skulle inga världsliga saker få förehafvas,
utan skulle sådant förekomma i sockenstugan i enlighet med
prästerskapets privilegier art. 23. Den som i detta afseende
1 Äfven i Danmark förekommo tidt och tätt sådana tvister, hvilket
föranledde lagstiftning i ärendet. Genom en kungl, förordning d. 15 mars 1636
stadgades här, att bänkarna skulle intas i den ordning, som man visade
frikostighet mot kyrkan. Därjämte skulle rörande ordningen i en och samma
stol iakttagas, att »den, som eldst gift er, Månd eller Qvinde, hafve
gangsta-det eller øfverste stade, oc saa framdelis>. Rørdam, III, s. 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
