Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - N. Jacobsson. Några aktstycken från arkivet i Herrnhut till belysande af grefve Zinzendorfs första förbindelser med Sverige och den svenska herrnhutismens uppkomst (forts. och slut från föreg. årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45 .MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Kiära lemar, mine i Christo hierteligen elskade
Fäder och Bröder; myken nåd, frid och wälsignelse
af Honom som är, och som war och som komma
skal, hwilken oss med sitt blod kiöpt hafwer, och
kalladt til sin saliga gemenskap; Honom ware ähra
i ewighet! Amen!
Thet äro nu snart twenne åhr förbigångna, sedan, genom wår
store Frelsares förbarmande nåd, then kiäre Brodern Elias Östergren ifrå
Tig, Tu dyra Församling, komm hit til orten. Thet war också hög tid
för mig elendig och mina åhörare, at få et sådant evangeliskt
besök; althenstund (jag först och the sedan) wi wore wel af
Freisarens förekommande nåd så upweckte, at wi til en del kende wårt
elende, och wore i sökande efter saligheten; men för otrons skul,
som war oss obekant, beslutne under lagen och thes fördömelse.
Och som wår barmhertige Freisare under then kiäre Broderns trogna
tienst, upteckte för oss wår grund-synd, otron, och therpå sin
grundnåd i sitt försoningsblod, hwar af wi owerdige genom trona, som
Han ock skenckt oss, äre wordne delachtige; så wil jag för Tig,
Tu högtelskade Församling, i enfallighet berettelse giöra om mitt
förra och nuwarande tilstånd, och efwen om mina åhörare, öfwer
hvilka then store Fåraherden satt mig owerdige stoft til en wechtare
och predikare. Jag är nu på mitt 4o:de åhr och hafwer under all
then förflutna tid warit mer eller mindre under nådenes tuktan; ja
min Freisare har arbetat på mig ifrå min barndom, så at jag aldrig
hafdt, som monge andre, frid i syndasäkerheten och
oguduachtig-heten; utan wid hwart och et utlöpande, antingen förrut eller efteråt,
ja mitt under utbrottet, blifvit påmint och bestraffad i mitt hierta.
För 15 åhr sedan (hwad-förr skedde, lemnar obemält) blef jag i
mitt hierta så öfvertygad om mitt elende, at jag ei wetste, om jag
kunde få någon hielp; alla mina ungdomssynder, som jag, ofte emot
min öfwertygelse, giordt hade, togo mig fatt, och jag fann min död
och fördömelse, och wardt så när förgången. Men min Freisare
hade uppsicht på mig och gaf mig i mitt stora elende et
besynnerligt intryck af sin blod-nåd, hwarigenom jag wardt hierteligen
weder-qwickt, och hade letteligen kunnat komma i närmare bekantskap
med Freisaren, och til en hiertelig och bestendig förtröstan på
Honom, ther jag icke af andra menniskior och mitt egna förnuft låtit
mig förleda ifrå hiertat, och i anledning theraf farit efter högheter,
gripit sielf til at strida och arbeta emot förderfwet, som så fick mer
och mer luft och kraft. Jag behöll wel et hemligit förtroende til
Freisaren i mitt hierta; men saknade doch altid then rette
hierte-friden, och thet merendels i brist af egna goda gerningar, them jag
owetande satte för stort pris på. Imedlertid, och för 12 åhr sedan,
komm jag, igenom Freisarens styrelse, i prediko-embetet, och
begynte i thenna orten, hwarest jag icke fann en ende siäl upweckt,
at predika om lefwernets bättring, såsom rette ordningen at komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
