Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - D. Fehrman. Johan Wingårds själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDEL’ANDEN OCH AKTSTYCKEN
genom sin ynnest, sin hjelpsamhet, sin vänskap äger det främsta
rummet i min ärkänsla.
Under denna tiden absolverade jag efven alla de
speci-mina, som en studerande aflägger, den flere år vistas vid
aca-demien och är inskrifven i någon viss nation. Uti Götheborgska
samhäldet således opponerade jag flere gånger, responderade
och praesiderade efven för theses. Efven orerade jag de nexu
inter Theologiam et historiam naturalem.
1765 var jag mina disciplar fölgaktig til Stockholm. Samma
år fick jag presidenten baron Höpkens kallelse at vara dess
huspredikant.
1766 d. 18 Jan. vigdes jag til präst i Jacobi Kyrka af
biskopen från G-borgs stift D:r Lamberg.
1766 predikade jag som huspräst hos ofta nämde president
Höpken och tillika läste för bägge dess yngre söner,
baronerne Carl och Anders. Desse bägge söners upfostran hade
blifvit mycket negligerad, som gemenl. sker med de yngre
barnen. Besynnerliget var, at alle desse 4 mina disciplar dogo,
innan de hunno til 30 år. De begynte at lefva för bittida
och lefde efven då för fort, hvilcket påskyndade dess tidiga
bortgång.
1767 d. 29 Apr. blef jag uppå presidenten Höpkens förord
genom håfpredikanten Montelii bidragande och efter
föregången profpredikan benådad med Hans Kongl. Majst:s Adolph
Fridrichs fullmagt at vara extra ordinarie Kongl. Håfpredikant
hos Hans Kongl. Höghet Kronprintsen, hvarvid jag likvel borde
predika i tour med prästerna vid det Kongliga Håfvet. Den
tiden bevistade större delen af de herrskaper, som freqventerade
håfvet, predikningarne, som blefvo hålne på håfvet. Hade man
predikogåfvor, vant man snar och mycken ynnest. Hade man
inga, var man illa utropad. En Fant, en Montelius, en Öller
hördes med begär och berömdes med skäl. Den nådiga yttran,
Hennes Majest. Lovisa Ulrica fälde öfver min första inträdes
predikan, gaf mig ett utmärkt rum ibland de bättre
håfpredi-kanter, upmuntrade mig at väl utarbeta mina predikningar och
förskaffade mig lön fram för dem, som många år före mig
up-vaktat vid håfvet. Den approbation, Hennes Majestet nådigt
gaf mitt predikosätt, vat jag nog lycklig at bibeholla, så länge
jag innehade detta ämbete.
Sedan öfverhåfpredikanten hos Hans Kongl. Höghet Kron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
