- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tionde årgången, 1909 /
154

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’54

MEDDELANDEs OCH AKTSTYCKEN I Oj

närmare bestämdt stiftsbiskoparne, dels i Vadstena klosters
ställning såsom vallfartsort samt i sammanhang därmed dess
prästmunkars verksamhet såsom själasörjare och predikanter. Många
värdefulla notiser meddelas vid utförandet af den ena eller andra
af dessa synpunkter. Särskildt anmärkningsvärdt är det högst
intressanta vittnesbörd om Vadstenabrödernas verksamhet såsom
biktfäder och själasörjare, hvilket förf.:n meddelar sid. gg. Det
är så mycket värdefullare, som vi om denna verksamhet för öfrigt
saknar närmare upplysningar. »I ett bref från 1500-talets första
årtionde (1509?) — säger förf.:n här — heter det, att, om det
ej vore för Guds kärlek och Vadstenabrödernas arbete för
själarnes frälsning, otaliga människor i Sverige skulle gå fördömelsen
till mötes. Ty många ville ej på åratal bikta sig för sina
sockenpräster, utan gingo och gömde på svåra och skamliga synder,
tills de kommo till Vadstena, dit tillströmningen var så stor, att
bröderna hade svårt att hinna mottaga allas bekännelser. Då
bröderna förebrådde dessa sina biktbarn, att de ej vid påsken,
innan de gingo till nattvarden, för sockenprästerna biktade vissa
grofva och onaturliga synder, som enligt Birgittas ord särskildt
härjade Sverige, svarades, att de på intet vis kunde aflägga sin
bikt för sockenprästerna eller för de munkar, med hvilka de
oftare kommo i beröring. Såsom skäl anfördes, att dessa
andligas dryckenskap afskräckte dem, enär biktfäderna, då de blefvo
druckna, ej tvekade att drifva skämt och gyckla med de synder,
som dem under biktens insegel anförtrots. Och sådant tal fördes
enstämmigt af de biktande, ej blott frän ett stift utan från alla
delar af landet. Brefskrifvaren omtalar, att det mer än en gång
händt honom, att en biktande till honom framfört en nyligen
afliden väns bekännelse. På biktfaderns förfärade fråga, hvarför
ej någon präst tillkallats att mottaga hans bikt och för att gifva
honom sakramenten, innan han dog, svarade den öfverlefvande
vännen, att så skett, men att den döende ej kunnat förmå sig
att för prästen aflägga en fullständig bekännelse. På munkens
fråga hvarför, svarades: prästernas dryckenskap och slemma
lefverne afskräcker dem. ’Men för Vadstenamunkarne bikta vi
utan fruktan våra synder, emedan deras afskildhet från världen
ger oss mod, och vi draga bort tröstade af deras helsosamma
lära.’ Vid ett stort tillopp af folk hade brefskrifvaren en gång
under en enda séance biktat mera än 20 personer. Bland dessa
hade han ej funnit mera än tre, som sedan sin ungdom aflagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1909/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free