Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - P. H. Brown. History of Scotland, vol. 2. Cambrigde 1902. P. H. Brown. Scotland in the time of queen Mary. London 1904. Andrew Lang. John Knox and the Reformation in Scotland. London 1905. J. P. Whitney. The Reformation. London 1907. Thomas M. Lindsay. A History of the Reformation, vol. II. Edinburgh 1907. J. H. Shepherd. Introduction of the History of the Church in Scotland. London 1906. Anthony Mitchell. A short History of the Church in Scotland. London 1907. Anm. af E. L—ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
upptagit den kritik, som synes berättigad hos Lang, och
därmed dock sökt förena en verklig uppskattning af Knox’s
storhet (härom närmare vid anmälans slut). — Då Langs
framställning sålunda står i medelpunkten, skall måhända en skissering
af de bägge hufvudpersonerna i dramat, John Knox och Maria
Stuart, i anslutning till hans uppfattning (och den af Brown
tecknade allmänna bakgrunden) försvara sin plats. På viktiga
punkter har stundom den motsatta uppfattningen, som i
Lind-say har sin nyaste tolk, antydts; eljes är det öfverlämnadt åt
läsaren att göra de näraliggande reflektioner, som kontrasten
mot vår vanliga bild framkallar.
Det gick långsamt för Skotland att komma ur sin
medeltid med dess seder och bruk. På 1500-talet befann sig
Skotlands adel ännu på det tolfte århundradets ståndpunkt. Alla
institutioner voro rudimentära, parlamentet var en
feodalförsamling och den skotska monarkien — om den ens kunde kallas en
monarki — var oerhördt begränsad genom adelns stora makt.
Skottarna voro färdiga att kämpa för sin konung, eller — om det föll sig
så — att kämpa emot honom, men att gifva honom något underhåll
skulle aldrig fallit dem in. Han skulle lefva af hvad han själf ägde,
och hvad han ägde var vanligen icke nog för att ge honom en
ställning, som kunde höja honom öfver hans baroner. Lorder och
baroner tycks det ha varit godt om, men på öfriga innebyggare var
landet fattigt. Lifvet var kort och döden våldsam i dessa
dagar, då lagarna icke ännu voro nedskrifna.
Men i detta fattiga och sparsamt befolkade land fanns det
i alla fall en institution, som hade både makt och rikedom, —
det var kyrkan. I den såg konungarna sitt stöd mot adeln,
och till lön hade den fått stora jordbesittningar och stort
politiskt inflytande. Den behöfde också vara rik för att kunna
underhålla alla kungliga och adliga familjer, ty det var en vanlig
sak detta, att kyrkliga ämbeten med allt hvad därtill hörde af
jord och rikedomar gafs åt lekmän. Det var äfven mycket
förmånligt för konungarna, ty på så sätt fingo de makten
balanserad mellan den adel, som fick ha arfvingar, och den andra
adeln, som kallades präster, och hvars barn voro illegitima.
Under Jakob V — han dog på 1540-talet — märkas de
första spåren af den lutherska läran i Skotland. En ung
adelsman, Patrik Hamilton, var den förste martyren. Han hade i
Wittenberg lärt känna Luther och skref där ett arbete om rätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
