Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - P. H. Brown. History of Scotland, vol. 2. Cambrigde 1902. P. H. Brown. Scotland in the time of queen Mary. London 1904. Andrew Lang. John Knox and the Reformation in Scotland. London 1905. J. P. Whitney. The Reformation. London 1907. Thomas M. Lindsay. A History of the Reformation, vol. II. Edinburgh 1907. J. H. Shepherd. Introduction of the History of the Church in Scotland. London 1906. Anthony Mitchell. A short History of the Church in Scotland. London 1907. Anm. af E. L—ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 GRANSKNINGAR OCII ANMÄLNINGAR
att han flydde med henne och vann för sig större delen af
adeln; i spetsen för en här tågade hon nu mot Edinburg och
var snart åter härskarinna i det slott, där hon nyss varit fånge.
De sammansvurna hade flytt och blefvo nu landsförvista. Bland
de flyende var Knox, som tydligen icke spelat en så obetydlig
roll i konspirationen. (Frågan om Knox’ förhållande till
mordet på Riccio är som bekant mycket omstridd, då källornas
vittnesbörd här stå emot hvarandra; Langs antagande kan ej
anses vara slutgiltigt bevisadt.) Darnleys roll var nu i alla
händelser utspelad. Marias hat och förakt för honom växte, ju
mer hon kom under inflytande af den man, som skulle bli
hennes lifs onda genus. Bothwell var känd äfven bland de
skotska lorderna för sin oförvägna och hänsynslösa karaktär. Han
hade en äregirighet, som icke ryggade tillbaka för något, och
utan att vilja fördölja sina planer eller sina laster, eftersträfvade
han till en början att bli älskad af drottningen och slutligen att
bli hennes gemål. Hans på kontinenten förvärfvade lediga och
eleganta umgängessätt, hvarunder han dolde sitt eget lands vilda
och häftiga passioner, tjusade drottningen, och mer och mer
fick han herravälde öfver henne.
Och så komma nu tätt på hvarandra de händelser, som bilda
afslutningen i Maria Stuarts tragiska öde och reformationens
seger. Under sex år förolämpad och hånad, kroppsligen sjuk
och i ständig förtviflan, utan en enda ärlig vän, hade hon vändt
sig till den man, som hon trodde skulle kunna beskydda henne,
och hennes passion hade dragit ned henne i en afgrund af brott
och skam. Förblindad af sin passion och undergifven sin
älskares äregiriga vilja, begaf hon sig till Glasgow, där hennes
make låg sjuk, vann med hycklad tillgifvenhet hans förtroende
och fick honom med sig till Edinburg, där han inlogerades i
ett litet hus utanför stadsmuren. Flera dagar vistades hon hos
honom och vårdade honom med alla tecken till ömhet och
tillgifvenhet. Af allt det ohyggliga, Maria Stuart fick genomlefva,
tycker man intet kunde vara fasansfullare än dessa dagar. Att
striden mellan hennes samvete och hennes passion var stark,
det förstår man af hennes bref till Bothwell. »Du tvingar mig
till så mycken förställning», skref hon, »att jag fasar därför,
alldenstund du förmått mig att spela mer än en förräderskas
roll, och du bör komma ihåg, att om jag icke tvingades af
böjelsen att behaga dig, skulle jag hellre vilja dö än begå så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
