Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Hjalmar Holmquist. Franciskusproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCISKUSPROBLEMET
5
Franciskus’ lefnadshistoria syntes under århundraden icke
innesluta några problem. Man hade ju en blott en mansålder efter
hans död på hans egen ordens uppdrag utarbetad biografi öfver
honom af ingen mindre än den störste af alla franciskaner
Bonaventura. Och här tedde han sig som helt och hållet
ett katolskt medeltida helgon, ljusare och älskligare kanske än
något af de andra, men eljes i intet afvikande frän den
generella typen. Franciskus hade efter en ungdom i utsväfningar
genom en rad yttre Guds under omvändts och då som sina
föregångare gått åt motsatt ytterlighet, helt hängifvit sig åt
medeltidens högsta sedliga ideal, askesen. Som andra hade
han ock sökt verka för sitt ideal genom att stifta en orden, där
askesen skulle drifvas ännu längre än i de äldre ordnarna, ända
till absolut fattigdom och tiggeri. Efter åtskilliga svårigheter
hade han fått sin orden stadfäst af påfven och bedref så en
framgångsrik verksamhet för sitt ideal, utförande mångahanda
under och predikande den rätta katolska tron, i fullständigt
samförstånd med påfvedömet alltmera organiserande sin orden, tills
dess han år 1226 dog i ljus harmoni som kyrkans käraste son,
kanoniserad redan inom två år efter sin död.
Denna bild var den utan några tvifvelsmål accepterade både
inom den katolska och protestantiska historieskrifningen, äfven
om de lärda bollandisterna på 1700-talet underkastade enskilda
detaljer en skarp kritik och riktade kännedomen om Franciskus
genom utgifvande af ytterligare trenne Franciskusbiografier, ännu
äldre än Bonaventuras. De tvä viktigaste voro författade af en af
Franciskus’ lärjungar, den berömde hymndiktaren thomas af
celano; Celano hade skrifvit den äldre och förnämligare af
dessa blott tre år efter Franciskus’ död på uppdrag af den man,
som varit Franciskus’ beskyddare under hela hans verksamhet,
påfven Gregorius IX, förut kardinal Ugolino. Här fick man ju
en fullt autentisk teckning, som helt stämde med Bonaventuras
utom däri, att undren voro färre och Franciskus litet mera
mänsklig. Den tredje biografien var enligt egen uppgift
författad på 1240-talet af tre Franciskus’ lärjungar och betecknas
därföre -»Legenda trium socio rum»; den tedde sig dock rätt
stympad. Det var delvis dessa källor, som gåfvo Karl von
Hase, den tyska kyrkohistoriens Ranke, anledning till hans
berömda »Leben des heiligen Franciskus» 1856, där vi först möta
en verklig människa, en individuell historisk gestalt af kött och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
