Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - II. Skol- och gymnasietiden (1788—1799)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING 43
luft, som ännu knappast upptagit några nya och främmande
beståndsdelar. Med klagande tonfall skildras här Dödens
tyranniska framfart, som afklipper Ömhetens och Vänskapens
band och ej en gång skyr att förgripa sig på Dygden:
3. Ett spår wi åter sedt utaf dit grymma wälde
Då du Dicander böd från denna werlden dra,
Men wet — at du Hans kropp allenast nederfälde
Hans själ förhärligad, är säll hos JEHOVAH.
4. I Lifsens Land Han nu, ibland Serapher njuter
Den lön som lofwad är åt Dygdens följare;
Och där i JEsu sår, de sina innesluter,
Som Maka, Wän och Far, och ömer Älskare.
I poetiskt hänseende skiljer sig detta kväde föga eller intet från
den vanliga begrafningspoesien under 1700-talets tidigare,
pietistiskt influerade decennier. I religiöst kan omväxlingen af
bibliskt-kristliga och sentimentalt moraliserande glosor visserligen
synas betecknande för den afsides landsändans tvehågsenhet
inför gammalt och nytt, men det är ett missförstånd, om man
tror, att talet om Dygden och dess lön ovillkorligen tyder på
rationalistiskt inflytande.
Det är väl ej omöjligt att Wallin under sina sista skolår
kommit i någon beröring med tidens fritänkeri, som nog äfven
i Falun hade en och annan representant. Här som eljes var
det naturligen bland de bildade, som fritänkarne voro att finna.
I Falun fanns denna tid ett hem, där allt hvad staden ägde
af intelligens och vittra och lärda intressen gärna samlades.
Det var hos assessor Johan Gottlieb Gahn, den berömde
kemisten, Bergmans och Schéeles jämngode vän, i begåfning
kanske deras öfverman. »Ofta lade han bort Philosophical
Tran-sactions eller blåsröret, för att vid sybordet i nästa rum
uppläsa, än ett poem af Kellgren, Franzén, Fru Lenngren, Leopold
eller Voltaire, än en comedie af Moliére eller Holberg...»1
Hans på gammaldags vis anspråkslöst inredda hem »stod städse
öppet för alla, både äldre och yngre af båda könen. Icke kom
där i fråga kortspel eller lyx i mat och dryck, men bildande
1 Särskildt var han en beundrare af Kellgren, med hvilken han äfven
stod i personlig förbindelse. Se Järtas minnesteckning i
Vetenskapsakademiens Handlingar 1851, hvarur citatet här ofvan är hämtadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
