Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING
79
säger Wallin med en kellgrensk antites.1 »Känslig andakt» och
»blödig själ» höra nära ihop med religionen för den unge
Wallin. Modershjärtat är Guds afbild på jorden (jämför Lidner:
»ett hjärta som Guds sköte rent» om modern i Spastaras död!),
och Gud är »den gode Guden», »den milde Skaparen och
Fadern öfver allt», »den Osynlige, i gränslös mildhet buren kring
varelsernas rymd», »den gode anden», »vännen», en gång äfven
»Den som skall oss alla för sitt betrodda lån en dag till redo
kalla». Hellre än till näktergalens sång lyssnar han till »den
suck från goda mänskor går». Den dygdige, som »mera gjort
än tänkt» och »andras sällhet haft till villkor för sin egen»,
närmar sig med lugn lifvets gräns. Då han dör, bäddar
dygden hans läger »så sakteligt så ljuft». Lifvet är en
pröfnings-tid, allt är fåfängligt, dygden är det enda, som varar af allt det
vi kunna samla.
Bäst äfven i ästetiskt hänseende är utan tvifvel det stycke
af dikten, där bibliska reminiscenser spelat in (det af Ljunggren
citerade stycket: »I alla vexlingar han dock en stjerna finner»
o. s. v.).2 Betecknande är, att då Jesu ord om liljorna på
marken och fåglarne under himmelen anföras, den oakademiske
korpen (endast i fablerna användbar) får lämna plats för den i
tidens poesi gärna figurerande siskan: Gud »föder siskans barn,
klär liljorna i dalen». Realistiskt verkande drag äro
omnämnandet af bönen »Gud som hafver barnen kär», maningen, som
modern ger sitt barn, att hålla sig till »den tro, som helgat
fädrens da’r och gett dem salig ro», samt konungahusets
intagande i den till sist meddelade bönen.
I formellt hänseende visar dikten inflytande från Lidner
(t. ex. känsloutbrottet »O du min egen mor» etc., och väl
äfven tiraden: »Gud, om en ynglings suck igenom molnen
hinner» etc., såsom Vedel framhållit), fru Lenngren (episoden om
gossarnes lekar, utan anseende till börden, och den »förtärde»,
»stjernbeprydde» herrn i framtiden — Pojkarne) och
Oxenstierna, hvars fromma sinnelag i Oskuldens Religion funnit ut-
1 Återswar till W*** i Kellgrens Saml. Skrifter II: »Behagens Moralist
och Dygdernas Poet.»
2 Bibelställena, som Wallin alluderar på, äro: Mt 19: 14, Mt 6: 28—30,
Lk 12: 7, Lk i: 40 f. samt på ett par andra ställen i dikten Jes. 21: 11 och
i Mos. 3: 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
