Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - IV. Informatorstiden på Boo (1804—1806)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING 93
förnöjsamhet, som strömmar emot oss ur dessa sällskapssånger.1
En skämtdikt som Fägnerimmet till Gravander (1805) är i all
sin respektlösa grofkornighet mindre anstötlig än de typiska
dryckesvisorna i den valeriusska kretsen.
Äfven andra dikter af Wallin än de i den
lenngrensk-vale-riusska stilen diktade dryckesvisorna förete nog drag af den
lifsbetraktelse, som Nöjet förfäktar. Men samtidigt har Wallin
skrifvit elegiskt färgade stycken, erinrande om hans senare
diktning, t. ex. Enslingen (tr. 1807), Försakelsen (tr. s. å.), Till
den Okända (1806), där ett alldeles motsatt uppfattningssätt
kommer till uttryck. I den sistnämnda dikten, hvars datering
är alldeles bestämd ej blott till år utan till månad (den måste
vara skrifven i början af april 1806)2 skrifver Wallin:
Ack, ett hjerta vant att plikter yrka
Bidar ingen lön på jordisk strand,
Eger af försakelsen sin styrka,
Och sin näring från ett bättre land.
I september 1806 hör Malla Montgomery Wallin predika i
Karlberg öfver ämnet »Sörja är bättre än le»,3 och i den
nyssnämnda dikten Försakelsen kallar han lidandet »himlens port».
Och detta är under den tid, han själf kallat sin »gladaste».4
Någon kris vid denna tid tror jag alltså ej behöfver antagas
ha försiggått i Wallins inre lif. Men liksom alla människor,
och disharmoniskt anlagda naturer i synnerhet, var Wallin
utsatt för starka stämningsomkastningar. Den ena stunden kunde
han finna behag i den epiküreiska njutningsfilosofiens maningar,
den andra i ett slags kristligt färgad pessimism med starkt
betonad längtan till himmelens salighet. Denna senare stämning
kan låta sig förmärka t. o. m. i hans horatiusöfversättningar
från denna tid, t. ex. då han återger de triviala orden nihil est
ab omni parte beatum (Od. II: 16 Otium divos rogat etc.)
sålunda :
1 Vedel, a. a. sid. 95 (på tal om fru Lenngrens idyll- och lärodiktning).
2 Den läses i Stockholms Posten n:r 85 (18/<) 1806, »några dagar» efter
det Malla Montgomery återsändt Uppfostraren med tack för lånet. Se Malla
Montgomerys Memoarer, andra delen, sid. 98. Diktens datering i Saml.
Witterhetsarb. är oriktig (1805).
3 Malla Montgomery-Silfverstolpes Memoarer, del II, sid. ni.
4 Ljunggren a. a. III, sid. 523.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
