Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 LEVIN
ret mindre kännbart kunde äfven skolbetjänterna och de
studerande, som hade venia concionandi, hjälpa till.
Emellertid kunde denna »uppvaktning» blifva besvärlig
nog, särskildt när det lediga pastoratet låg mer aflägset.1
Prästerna sökte därför vid flera tillfällen att få
nådårstjänstgö-ringen ordnad på annat sätt. De erbjödo sig att sammanskjuta
medel till en v. pastor, som skulle tjänstgöra på platsen. De
begärde också, att hjälppräster skulle förordnas i’ de olika
tre-dingarna för att vid behof kunna tjänstgöra. Denna utväg var
dock icke utan betänkligheter. De tillförordnade hjälpprästerna
kunde »inställa sig» hos änkorna. När prästerna därför på
prästmöte 1691 besvärade sig öfver den vanliga
nådårsuppvakt-ningen och begärde venia concionandi för någon kapabel student
i hvarje treding för detta ändamål, ansågs det »rådligast att
blifva vid det gamla vanliga maneret, eftersom all novitet hafver
fara med sig».2
På följande års prästmöte upprepade prästerna emellertid
sin begäran att få hjälppräster i och för nådårsuppvaktningen,
hvarom något beslut dock icke fattades.3 Vid samma tillfälle
vägrade kontraktisterna att åtaga sig uppvaktningen i det nu
lediga Rone pastorat. Änkan ansåg sig å sin sida ha rätt att
pretendera hjälp, då hennes salige man hade biträdt andra.
Man beslöt därför att förordna dit änkans broder Göran Poies,
som bättre kunde nöja sig med hennes fattiga omständigheter
än en främmande och oskyld, som skulle bli henne till »mycket
större gravation uti kosthållet». Prosten skulle därför söka förmå
änkan att mottaga brodern, hvilket hon så mycket hellre borde
göra, som han ej komme att göra henne något intrång i hennes
rättigheter, d. v. s. att bli konserverad. Han fick nämligen ej
på grund af sin tjänstgöring »tillmäta sig någon rätt af meriter
till pastoratet».4
1 Änkan i Öja gjorde 1690 anspråk på liknande hjälp under hela hennes
nådår, »såsom andra prästänkor här på orten få njuta slik hjälp hela sitt nådår
igenom». Det framhölls dock i kapitlet, att hon icke med skäl kunde
åberopa sig på praxis, då det »för ortens aflägsenhet» var för tredingsbröderna
lika besvärligt att uppvakta där ett halft år som annorstädes ett helt. För
öfrigt borde hon ihågkomma, att hvad prästerna i detta stycke gjorde, »det
är intet af någon pålaga utan af en fri vilja». V. P. d. 8 okt. 1690.
2 V. P. d. 8 okt. 1691.
3 V. P. d. 4 okt. 1692.
4 V. P. d. 5 okt. s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
