- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
134

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

oxarna till biskopens prebende. Han påstod sig nu endast ha
följt vanligt bruk på ön. Kapitlet fann icke något orätt däri,
att gåfvan mottagits, enär det alltid varit gammalt bruk här,
att när någon befordras till pastorat, »plägar han med något
honorario bevisa bispen sin tacksamhet». Beskyllningen för att
för gåfvor hafva bortgifvit något prästerligt kall afvisade
Brodinus; han hade i stället ofta »recuserat» gåfvor af sådana präster,
som sökt promotion. Hade han vetat, att herr Hercules
förärat honom sin gåfva i någon orätt afsikt, skulle han ha svarat
honom enligt Petri exempel: »Vare du fördömd med dina
oxar.»1

Några år därefter anklagades pastor i Älskog, herr Thor, af
en sin församlingsbo för att på predikstolen ha uttalat
förnär-melser både mot superintendenten och »de svenske i landet».
I en predikan, som han hållit öfver evangeliet om den gode
herden, hade han yttrat: »Biskopen tager räntan och drager
bort af landet som en legosven.» En annan gång hade han
likaledes på predikstolen påstått, att om någon gifver »bispen
ett par yxne (oxar), så blifver han präst, antingen han döger
eller intet». Och under fastan skulle han med anledning af
Jesu bön i örtagården ha talat om bönens kraft och som
exempel därpå ha anfört, huru svenskarna »drogo öfver Bält till
Köpenhamn och ville det intaga, men deras bön i Köpenhamn
var så kraftig, att de svenske drogo därifrån med spott och
skam».2 Han nekade visserligen och kunde icke öfverbevisas.
Och församlingsbor, som inkallats som vittnen, ställde sig på
sin kyrkoherdes sida. Emellertid är det tämligen sannolikt, att
beskyllningarna ägde någon grund. Att sådana predikningar
icke skulle befordra samförståndet mellan de båda
nationalele-menten är uppenbart.

Ej ens af sina konsistorialer behandlades Brodinus alltid så
hänsynsfullt. Superintendenten hade begraft en pastor i
Martebo. Prosten i tredingen Hans Eudislöw i Källunge —
densamme som sedermera blef superintendent under den tid,
danskarna sutto vid styret på ön på 1670-talet — menade sig
därigenom ha gått miste om, hvad han af sterbhuset bort erhålla
för begrafningen. Saken drogs till och med inför kapitlet.
Detta ställde sig på sin preses’ sida. Han vore nämligen att

1 V. P. d. 24 juli 1660.

2 V. P. d. 16 mars 1665.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free