Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖRANDET AF SVENSKT KYKKOSKICK PÅ GOTLAND
I 2 t
betrakta som »pastor pastorum in sua diæcesi». Hans
vederdelo-man tycks på grund af denna utgång af tvisten ha känt sig
förnärmad, hvarför han begärde sin »dimission från consistorio».
Superintendenten ville också, att man skulle befria honom från
uppdraget att vara konsistorial, men hans medsittare i
stiftsstyrelsen menade, att »han har tid till att sitta här så väl som
vi». Därvid blef det också. Han deltog fortfarande i kapitlets
sessioner.
Vi ha redan sett, hur de dansksinnades bland
prästerskapet trohet sattes på prof under den spänning, som rådde tiden
närmast före Karl Gustafs danska krig och som ännu trier
tilltog under kriget. Det var, som sagdt, också tiden för det
superintendentbyte, som gaf öns kyrka dess första svenskfödde
ledare. Vid det första sammanträde, Brodinus höll med sitt
prästerskap — det var d. 26 och 27 maj 1657, såsom förut
blifvit anmärkt, sålunda dagarna innan danskarna bröto freden —
förmanade han sina präster att under nu rådande farliga
krigstider, »då öfverheten kristtrogna människors böner och förböner
mest behöfver», icke försumma att bedja för öfverheten.
Landet var redan inveckladt i krig med många mäktiga fiender.
Därför hade Brodinus »efter det vördiga prästerskapets egen
begäran» författat en bön att brukas efter hvarje predikan. Att
den anbefallda bönen icke var alla så välbehaglig, antyder
tilllägget till Brodini förmaning: »Vare någon, som detta icke vill
efterkomma, stånde då därför till svars.» Utan tvifvel var det
icke heller för alla stiftets präster så lätt att med verklig
öfver-tygelse bedja, att — såsom orden lydde — Gud måtte bevara
värt kära fädernesland, bevara vår nådiga höga öfverhet, h. m:t
konung Karl Gustaf »frän all olycka, skada och farlighet och
emot våra mäktiga fiender lycka, seger och framgång förläna,
att vi må se det, att du, Herre, strider för oss och utförer allt
k. m:ts kristliga förehafvande till ditt namns ära, församlingarnas
och fäderneslandets välfärd».
Så småningom började prästerskapet försona sig med de
nya förhållandena. Men så utbröt Karl XI:s danska krig,
hvilket åter satte sinnena i brand. Under det danska regementet
pä ön gjorde sig en och annan prästman skyldig till
obetänksamma handlingar gentemot sin lagliga öfverhet och trädde
ifrån sin »rätta trohetsplikt». Karl XI var, sedan freden blifvit
återställd, betänkt på att, liksom förut i Skåne, låta äfven här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
