Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. LEVIN
att de intet tillåta dem gamlom därtill att komma, enär de intet
kunna trones artiklar och instiktelseorden, eller dem ungom,
förrän de väl hafva lärt hela catechismum». Detta bref
innehöll sålunda bestämdare föreskrifter, huru mycket prästerna
hade att fordra af sina åhörare i fråga om deras
kristendomskunskap. Bestämmelsen i detta kungl, bref fastställdes
ytterligare genom den kungl, resolutionen på prästerskapets
allmänna besvär d. 17 dec. 1697. Där gjordes därjämte den
förklarande inskränkningen, att om någon af åhörarna skulle
vara »af så svårt och svagt minne», att han omöjligen kunde
lära sig katekesen ord för ord men likväl fattade meningen och
innehållet, så kunde han tillstädjas att bruka nattvarden.1 Denna
förklaring gick sålunda i samma riktning som den, Stjernman
gifvit för sitt stift.
Vi hafva följt den gotländska kyrkans utveckling under
senare delen af 1600-talet. Under denna tid var det, Gotlands
inkorporering i kyrkligt afseende försiggick. Med detta
århundrades slut kan föreningen sägas vara fullbordad. Den svenska
kyrkolagen var allmänt införd till efterlefnad. Gudstjänsten och
öfriga kyrkliga akter förrättades enligt gällande handbok.
Äfven predikan hölls utan undantag på svenska språket. Folket
hade också lärt sig att deltaga i den svenska psalmsången.
Vid kristendomsundervisningen i skolorna såväl som vid
prästernas undervisning fick endast den svenska katekesen förekomma.
Svenskan var också undervisningsspråket i skolorna. Svenska
bruk, som stodo i sammanhang med det kyrkliga lifvet, voro
allmänt införda. Slutligen — det ingalunda minst viktiga •— de
gotländska prästerna liksom det gotländska folket i allmänhet
hade allt mer lärt sig att verkligen känna sig som svenska
undersåtar. Den forna motsättningen mellan gotlänningar och
»svenskar» hade väl ännu ingalunda helt och hållet försvunnit,
den hade dock väsentligen mildrats. — I ett och annat hade
den fullständiga likheten med moderlandet icke kunnat
genomföras. Särskildt gäller det i fråga om prästernas aflöning.
Det gotländska prästerskapet hade från första stund åberopat
sina »privilegier», som skulle vara ståndet gifna redan af forna
1 Wils km an, anf. arb. I, s. 274.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
