- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
172

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur »själfbekännelser» från början af förra
århundradet.

iSoj, Sönd. kl. Va tolf mot natten d. 11 Augusti.

Sannerligen! Min ställning är för närvarande ej den mäst
glada eller lugna. Min stackars hustru hardt nära döden; 4 små
barn — den yngsta nyss född, den äldste ännu ej 4 år gammal;
i ansökning till en syssla, den jag länge ansett mig vara nästan
säker om, den jag behöfver för min och de minas utkomst och
som för närvarande åtminstone så oförmodadt synes gå mig ur
händerna; gjöromål — för andra, dem jag åtagit mig, som ej
tillåta dröjsmål, som fordra mycket arbete, lugnt sinne, —
gjöromål, för hvilka jag för närvarande ej finner mig hogad; intrasslad
i affairer för mig sjelf och i synnerhet för andra — och framför
allt: ej nöjd med mig sjelf, utan sann styrka i själen, utan fast
caractere i viljan, utan viss resolution.

Dock! Hvi pretenderar jag, att min väg skall gå genom
idel rosor? Jag har i alla afseenden mycket bättre
omständigheter äti hvad jag inför Gud vet mig hafva förtjent. Ja! Dig
har jag förolämpat — Allgode Välgjörare! Mot Dig har jag illa
gjort. Mitt hjerta har afvikit, sökt stöd, näring i verldsliga
utsigter, hvilkas fåfänglighet mitt egit förstånd nogsamt erkent
ock erkenner. Och ändock lämnar Du mig så mycket godt!

Jag har hälsan, jag har bärgelig utkomst — det nödvändiga,
som för mig och de mina tarfvas, äfven i mitt närvarande läge;
och framför allt: än har ej hoppet till Dig, All Gode, än har
detta dyrbara hopp ej förkolnat i mitt hjerta. Äfven de
svårigheter, i hvilka jag för närvarande mig befinner, äro ju tydeligen
välgjärningar. De påminna, väcka mig att med mera allvare söka
Dig, det enda Sanna, Högsta Goda, som kan giöra mig
oberoende af alla verldsliga tillfälligheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free