Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 17,3
Men innan man af hjertat vändt sig till Gud, så lefver och
värkar man endast af sinliga begär, och huru kan man såsom
sådan af hjertat vända sig till Gud? — Jo Gud sjelf af sin
förekommande nåd gjör det möjligt för oss att kunna höja våra
blickar i tron till honom såsom vår frälsare.
Men ho gifver viseligen agt på den tid, då man af Gud
sökt varder —
Värker medan dagen och dess ljus varar; — i mörkret
kunna vi intet uträtta.
Fredags afton kl. 10 d. 2j:e Augusti 1805.
N. B. Om frivilliga försakelser. N. B. Abusus non tollit
usum; Lutheranerne gå nästan för långt, då de numera
åtminstone aldrig påminna människan i allmänhet om frivilliga
försakelser (ej blott af det, som är ondt, ty sådant är ej frivilligt)
utan äfven af det, som i sig sjelf kan synas lofligt.
N. B. Vi sysselsätta oss för mycket att betragta människan
i allmänhet, innan vi ännu hunnit att tillräckeligt observera henne
i sina beslut, handlingar och förhållanden vid handlingar och
beslut i synnerhet.
T. ex. trons värkan på människan måste i synnerhet och ej
blott i allmänhet observeras.
Huru förhåller sig hjertat, viljan, den inre människan, då
hon tror?
d. 8 Sept. Sönd. morgon kl. 10.
Tomhet plågar min ande — och jag äggas däraf att söka
förströelser. — Men förströelser gifva dock icke någon värkelig
tillfredsställelse —. Man glömmer för en stund sig sjelf; men
då man återfinner denna sin inre Jag, så är man ej bättre för det.
Sällskap, spel, prat, roligheter, lecture — äro idel
paliati-ver. De gifva oss en stunds förströelser, men försämra oftare
än förbättra vår sanna mänsklighet.
Hvad är dä till gjörande —?
Jo, att förtrösta på Gud, vår tillflykt och Frälsare och af
agtning för hans heliga goda vilja gjöra det bästa, man förstår
och kan; man får då nog att gjöra med att bekämpa de hinder,
som häremot upkomma i vår sinliga natur; här blir ämnen nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
