Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 17,3
[Söndagen den 20 april.] Aftonen kl. Va 12.
Hvad är då det att förlåta en fiende, en ovän? — Jo att
icke å sin sida hysa någon fiendskap, någon ovänskap — Att
uppföra sig på samma sätt efter en liden oförrätt såsom förut
och [såsom] om den icke hade skett —- — —
Ja Helige, All Gode, Alsmägtige! Din gode Ande lede mig,
att jag mot dem, som i värklighet (eller min inbillning) emot
mig felat, måtte uppföra mig på samma sätt, som om jag icke
hade trott, att de mot mig felat! — Förlåt mig, All Gode, mina
mongfaldiga brister!
Lär Du ock mig att förlåta andra — af hjertat förlåta!
Amen!
Detta är Guds och Jesu bud — detta är ock gemenligen
klokast, men blotta klokhetens och försigtighetens bud renar
icke hjertat —; man kan af klokhet innehålla med sin hämd;
men hämdlystnaden bor dock kvar i hjertat; genom förtröstan
till Gud, vår Frälsare, är man först i stånd att äfven öfvervinna
sjelfva hämde begäret; Ja, Alsmägtige, All Gode frälsare! Vår
tro, vårt hopp på Dig är aldrig förgäfves. Pris vare Dig, All
Gode! som gifver oss nåd att vinna ett nytt, förädladt sinne.
1806. Fredagen d. 25 April kl. 3U på 10 f. m.
N. B. Då man ej vill sysselsätta sig med annat än hvad
som roar eller är angenämt för inbillningen, liknar man barn,
som vilja äta sig mätta af idel sötsaker, som gifva ingen sund
föda, utan blott en dålig disposition i kroppen. Min ställning
för närvarande är synnerlig nog. På ena sidan för mycket
up-lyst, ej nog sinlig att sätta min förhoppning på sinliga ting och
fördelar, är jag på andra sidan tillika för mycket svag att vilja
vara rätt värksam endast af möraliska motif.
I detta tillstånd, då man half-förädlad är? öfver att söka
högsta eller förnämsta motiven till värksamhet i regionen af
sinliga motiv, men (half-svag) ej har styrka och kärlek nog till
det goda, att för dess egen skull agera — blir trögheten så
mycket mera synbar. — Om någonsin är för oss i detta tillstånd
nyttigt och nödigt (för oss) att hafva våra gjöromål och
handlingar på det nogaste bestämda och i sigte, ty under ovissheten,
hvad vi skola företaga oss, blir trögheten och kärlek till
maklighet hos oss herrskande. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
