Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 185,3
åter snart skall falla i barnsäng! Än flera barn och än flera
bekymmer — Hvilka attpntioner måste jag ej dageligen,
stundeligen ha att ej komma i collision med denna min hustru–!
Ja, hvart jag vänder mig, finner jag idel ämnen till stundeliga,
idkeliga bekymmer. — Dock, när jag betragtar allt ifrån en
annan sida, så har jag idel ämnen att tacka Gud —. Jag har
hälsan; jag har friska, hyggliga barn; jag har bärgelig utkomst
för mig och dem, äfven [om] min förevarande ansökning skulle
misslyckas mig. Min hustru har visst små fel, men inga laster
— hon älskar mig, hon lämpar sig efter mig, då jag går henne
till mötes. Hennes fel äger ock jag, nemligen ett hastigt
sinnelag. Att hon är mindre bildad i det religieusa, är mer en olycka
för henne än ett fel. När jag är, hvad jag bör och genom
förtröstan till Gud min frälsare kan vara, så lefva vi innerligen
förtroligt, vänskapsfullt.
Det värsta af allt är den otaliga svaghet, jag än finner i
mitt eget hjerta, oagtadt all vetenskapelig och religieus bildning.
Dock känslan af alla mina svårigheter, motgångar,
bekymmer; den oafbrutna obehagliga känslan af egna och andras
svagheter syfta ju tydligen under den allvise, allgode Gudens
länkning att föra mig till Honom, till lifvet med sig ifrån detta
egoistiska fåfänga villornas lif — —! Ack Gud min frälsare!
Du som i och genom Din Son Jesum Christum fört så monga
själar till det himmelska lifvet med Dig, öfvergif mig icke —
Led mig efter Din vilja. Då först är mitt hjerta lugnt, då det
hvilar i förtröstan på Dig; och då är det bevaradt från synden.
D. ij Aug.
I dag kl. 6 e. m. blef min lille son Immanuel född — om
han lefver — måtte det skje efter Din vilja, All Gode Gud och
frälsare!
Plågsama voro mig några stunder, men Gud så faderligen
oförskyllt hjelpte så oförmodadt väl och hastigt min fattiga
stackars hustru. Ack Gud, Du källa till all god gåfva! Skänk
tacksamhetens ädla känsla in i våra svaga hjertan! Af oss
sjelfva, i oss sjelfva äro vi till intet godt duglige. Vare Du
Gud med oss — Immanuel! — Gud! hur förskräckande för mig,
för det allmänna är ej närvarande väderlek, då den herrliga
årsväxten hotas att fördärfvas af det långsamma regnet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
