Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
HERMAN LUNDSTRÖM
min maka; jag var oförsigtig, misströstade, att ej Gud skulle
kunna hjälpa fram mina fattiga barn med förra giftet, om jag ej
nu gifte mig till pengar —
Ack, mina små barn — för er skull var det, som jag sökte
pengar. Jag bör straffas för mitt misstroende till Gud — och
är straffad med den olyckan att nu för alltid vara bunden vid
en maka, som jag så föga kan sympathisera med! Dock denna
maka är ju obildad, har inga herrskande laster, är mig
tillgifven; hvarför skulle jag ej genom tålamod, öfverseende,
förtrolighet kunna bidraga till hennes förädling! Dock jag, som så
älskar mina små- barn, har ju af tröghet och för monga göromåls
skull föga gjort till deras upfostran. Hvad skulle jag göra för
en annan?
Himmelska Godhet! Skänk mitt hjerta kärleken; skänk mitt
förstånd den himmelska wisheten — och jag skall väl besegra
de besvärligheter, som öfverallt möta mig under denna stridens
och bedröfvelsens tid!
Söndags e. m. kl. ‡ d. 25 September.
Då man besegrar en svaghet, dukar man under för en annan.
Jag var i dag i god disposition men blef missnöjd öfver
den brist på kärlek till Gud och nästan, som hos J-e yttrade
sig vid ett tillfälle, då talet var att hjelpa en gammal fattig
mlle —; i stället för att på ett vänligt, ägta christligt sätt
föreställa henne, att vi ock borde göra något för Guds skull etc.
etc., utfor jag i hetta och förebråelser, sade, att vi ej kunde
sympathisera med hvarandra bättre än vatten med eld, eftersom
hon ej hade hjerta för Gud eller nästan.
Nu, hvartill tjena sådana förebråelser? Blott att beröfva mig
förtroende och att göra vår sammanlefnad ännu obehagligare.
Alla människor hafva förmodeligen af Gud fått anlag både
till religion och moralité; att dessa anlag hos min stackars J-e
ej vid dess upfosträn blifvit vårdade och utbildade, utan blott
så vida sådant kunnat skje genom en blind oförklarad
utan-läx-cateches, är väl ej hennes fel, men väl en olycka för henne,
som bör väcka mitt medlidande; äfvenså det, att hon endast lärt
sätta värde på yttre förmohner.
Att hon vid felande religieus och moralisk utbildning äfven
saknar, hvad man kallar en modern bildning, är mer en lycka
för oss bägge, än en olycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
