Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
HERMAN LUNDSTRÖM
och mänskligheten, genom kärlek till ordning, till allt godt,
sannt godt och skönt!
Milde Gud! Andarnes fader! Fullborda Du sjelf hos mig
det goda värk, Din Ande hos mig begynt. Ack skulle jag väl
nöja mig med blotta skenbarhet i stället för värklighet! Den
sinliga, köttsliga människans lustar, hugfälligheter, äro dock ej
ett sannt lif — utan blott skenbarhet, Erscheinung, Phænomenon
— upkomma och försvinna såsom vattenbläddrar. — Och hur
skulle hjertat bli nöjdt, tillfredsställdt härvid! — Gud! Du ende
Sanne! Beständigt blifvande Gode! Förunna min inre människa
att fatta Dig, att tro på Dig, att älska Dig, att lefva i Dig!
Jag vet då, att jag lefver och hvarföre jag lefver —–
Min tro och förtröstan på Dig har hittills varit så afbruten;
— Lif och död ha växelvis caracteriserat mitt mänskliga
indi-viduum!
N. B. Då man är ovärksam, afbryts hos oss medvetenheten
af vårt inre andeliga lif och förbindelse med Gud, ithy man
då i sjelfva värket öfverlämnar sig till lättjan, som är en sinlig,
köttslig böjelse. Och allt hvad man är af ett köttsligt sinne —
utan resignation under Guds vilja, käns i samvetet, afbryter
vårt lif.
Äfven värksamhet — utan andelig sinnesförfattning är dock
i andeligt hänseende ett dödt odugligt tillstånd, då själen är
passiv under begären.
Gode Gud! Tag Du ej Din Anda ifrån oss!!!
— Den, som ej älskar Guds vilja, hur skulle han älska Gud,
som han ej omedelbart ser!
O Gud, Du Alsmägtige! Förädla Du mitt hjerta med dess
böjelser! O! Gör mig oberoende af denna verldens förgängliga
lustar, som fördärfva själen. — Då vårt hjerta åtrår, illfänas efter
något verldsligt, är sådant en indication, att vårt inre är utan
förbindelse med Gud — utan tro på Gud!
Aphorismer d. 10 Mars, Tisd. f. in. [1818]
1. Ack! Bodde och vore Guds kärlek lefvande hos mig,
så skulle jag väl icke hafva hjerta att bedröfva Guds Ande! —
2. Ljuft är att göra till viljes åt den, man älskar; och för
den älskades skull, äro inga upofifringar för svåra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
