- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
191

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Uli »SJÄLVBEKÄNNELSER» FRÅN BÖRJAN AF FÖRRA ÅRHUNDRADET 191,3

3. Kärleken gifver intresse åt handlingar och saker, som
eljest skulle vara oss likgiltiga och ledsamma.

4. Att lida för den man älskar, då man genom lidandet
får tillfälle att betyga sin kärlek för den älskade, är ljuft,
out-sägligen ljuft.

5. Jag vet väl, att Urania för mig ej finnes på jorden.
Men jag har Gud och hoppet; och om jag ej i tiden kan blifva
fullkomligt lycklig, så är dock vinning nog att vara gudlig och
låta sig nöja.

6. Ack, att jag altid hade Gud hos mig i själ och hjerta,
så skulle jag väl och vinna den ordning och harmonie, som jag
nu så djupt saknar både innom mig och utom mig.

7. Det var en tid, dä jag drömde om lycksalighet på
jorden. Nu väl: Jag tror ej mer på denna dröm: Jag vet, att
man ej kan äga himmelen, den rena och sanna lycksaligheten
utan i mån som man är god och afskiljd ifrån alla egoistiska
begär; och att man icke kan blifva god, utan att äga och
behålla Gud hos sig i tro och känsla och lefverne.

8. I mån man således under sin jordiska lefnads vandel
kan blifva förenad med Gud, det är andeligt och himmelskt
sinnad — kan man dock redan här i tiden blifva nöjd och
lycksalig. Men det är dock icke verldslifvet utan det inre
andeliga lifvet (som äfven det redan kan ägas af människan,
medan hon lefver på jorden, likväl vanligen föreställd såsom den
tillkommande verldens lif), som gör människan förnöjd.

9. I verldene (i detta yttre timeliga verldslifvet) hafven
I tvång, säger vår Herre och mästare Christus, hvi skulle då
någon dödlig inbilla sig att här jämt få vandra på rosor?!!

10. Ingen förlust eller lidande smärtade såCleon1 och
plågade honom med så jämn saknad, som den sorgeliga tanken,
den vissheten — att Urania hans ungdoms och barndoms
såväl som mandoms ideal — aldrig för honom skulle finnas på
jorden ?

11. Med denna uptäckt blef det jordiska lifvet honom en
ocken; och om ej vissa förbindelser och framför allt en fond af
religiosité hållit honom tillbaka, så hade han iooo:de gånger
önskat sig döden; ty i verldslifvet, såsom skiljdt ifrån det
andeliga och eviga, fannt han icke något synnerligt att älska,
att fästa sitt hjerta vid.

1 Förf:s egen pseudonym.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free