Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Nat. Beckman. Hvem har döpt Olof Skötkonung?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVEM HAK DÖPT OLOF SKÖTKONUNG ? 2I5
låtit uppteckna något om Skarastiftets stolta minne. Och då är
den tyska formen tillräckligt förklarad. Äfven det senare beviset
synes mig rätt osäkert. Det torde vara sant, att den nämnde
östtyske missionsbiskopen sändt missionärer till Sverige. Det
torde vara mycket troligt, att dessa haft rätt, då de meddelat
sin chef, att nu var svenske konungen döpt. Men det vore ju
mänskligt nog, om de och särskildt deras budbärare tillerkänt
östtyskarna något för mycket af äran. Då vi veta, att ett
regelbundet missionsarbete pågick dels från Bremen, dels från
England, så vore det ju rätt egendomligt, om skörden skulle falla i
händerna på en mera tillfälligt gästande representant för en
missionsbiskop i det nuvarande Tysklands slaviska gränsländer.
Omöjligt är det ej, men bevisen torde böra vara vida starkare,
innan man offrar den nordiska traditionen, som är ganska
enhällig.1
Det är en annan sak, som föranledt, att frågan blifvit
invecklad. Två norska biskopar ha burit namnet Sigurd. De ha
båda knutit sin verksamhet nära till två konungar, som ha hetat
Olof, den förre var följeslagare åt Olof Tryggvason, den senare
åt Olof den helige. Att dessa två kunna ha blifvit
sammanblandade, är ju lätt att tänka sig. Och däraf kunna åtskilliga
motsägelser i källorna ha uppkommit. Jag finner det ganska
troligt, att det är den senare Sigurd, som kristnat Värend. Jag
lämnar därhän, om han haft något med Västergötland att göra.
Att detta ägt rum med den förre, tror jag vara säkert.
Låt oss återgå till namnet Birgitta. Namnet har sin
storhetsperiod i vårt land, det är allom kunnigt. Men vi skola med
ett par ord erinra om, hur det fick sin storhet. 1102 gjorde den
norske konungen Magnus Barfot ett härtåg till Irland, den heliga
ön. Där inledde han en af sina otaliga illegitima förbindelser med
en kvinna. Dennas namn har jag icke sett uppgifvet någonstädes.
Troligt är dock, att hon burit namn efter öns kvinnliga
skyddshelgon, Brigida. Atminstoné tror jag, att man med kännedom
om tidens namnskick skall kunna påstå, att om detta namn icke
bars af henne, så bars det af någon bland hennes närmaste
anhöriga, kanske hennes mor. Af konung Magnus’ förbindelse
med Brigida, eller Brigidas dotter, blef ett barn frukten, en
1 Då vi betvifla uppgiften om en östtysk dopförrättare, ta vi å andra
sidan fasta på Hildebrands påpekande, att dopförrättaren svårligen kan ha varit
från Bremen. (Adam vet för litet om saken.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
