Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - I. Påminnelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO
meddelanden och aktstycken
§ 4. De som intet gifwa sin wilja åt Gud (Joh. 7: 17) eller låta
sig intet födas af honom (Joh. 3: 3, 8), de få hwarken kiänna, röna
eller se det goda, som i Guds rike finnes. Effter bokstafwen kan wäl
en skrifftlärdminnas, at Christus är lifsens bröd och rättfärdighetens
sol, men äger det dock intet såsom et Guds ord, fast än han läser
derom i Mal. 4: 2 och Joh. 6: 48. Det är honom såsom en beseglad
bok (Es. 29: 11), til dess Fadren uppenbarar i honom sin kiärleks
son (Matth. 11: 27, cap. 6: 17) och giör den förr bokstafweligen lärde
til en guds-lärd man (Joh. 6: 45).
§ 5. Förut war han, med alt sitt concept- och idéers (eller
bilders) förråd, en rägnlös molnwägg (Judae v. 12), som förmente dem
torstigom drycken (Es. 32: 6) och förorsakade hungers nöd eller
dyr tid effter Guds ord (Os. 8: 11) och Jesu sunda safft-fulla lifs
bröd. Tort agn- och barckabröd gafs nog, men förgifftadt i de
kiärn-lösa och utspädda predikningarna.
Men nu, sedan han fått sielf höra och kiänna Gud och hans
röst, som är idel ande och lif (Joh. 6: 63) samt blifwit sänd och
drifwen af honom til at kundgiöra eller meddela, hwad han af
Herra-nom undfått hafwer (Jer. 23: 18, 22, e. gt. 1 Joh. 1: 1—3; Apoc. 10:
9—11; Rom. 15: 18), så flyter af hans grund lifsens strömmar (Joh.
7: 38). Han frambär, såsom en skaffare, Guds hemliga håfwor
och lifsmedel (1 Cor. 4: 1, Luc. 12: 42). Genom det liuset, som
lyser i honom, kunna flera bli uplysta (2 Cor. 4: 6), och han predikar
väldeliga och icke som de blott skrifftlärde (Matth. 7: 29).
§ 6. Den siälen, som får något Guds ord uti sig, hon kiänner
wäl, at hon är et tohmt lerkar (2 Cor. 4: 7) och at ordets krafft icke
dependerar af henne (ibid. et 1 Cor. 2:5).
Likwäl finner hon ock det, at Christus will hafwa renade heders
kiärill (2 Tim. 2: 21) för sina håfwor, och at han will tala i och genom
sina trogna allena (2 Cor. 13: 3, Jer. 15: 19). Komma Scevae,
öfwersta prästens, söner och beswärjare fram med sitt
egenmäch-tiga predikande mot mörksens makt, så uträtta de intet godt för de
siuka siälarna (Act. 19: 13—16). Satan rädes intet för desse
Scevae söners bröder, ty han ser wäl, at de äro hans tienare, genom
skrymteris åstadkommande (Es. 29: 21), och föhra afwog skiöld
emot Christum, hwars tienare de säja sig wara, fastän de icke bära
hans libbri och korsstekn (Joh. 13: 35, Gal. 6: 17, 2 Cor. 6: 4—10,
Phil. 3: 18, 19).
§ 7. Det inwändes, at evangelium är en Guds krafft etc. (Rom.
1: 16). Men det besinnas icke, at den som skall bära evangelium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
