- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
5

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - I. Påminnelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rosén, påminnelser 245

måste wara smord med Christi anda (Luc. 4: 18) och befunnen
trogen at undfå detta godset af Christo (1 Tim. 1: 12). Den som bär
Christum i sig full med krafft (Mich. 3:8), han kan ock bära hans
utgutna namns salfwa til andras hiertan (Act. 9: 15, Cant. 1: 3)
såsom en Guds krafft och wishet (1 Cor. 1: 24). Men et blott skall,
liud och skriffter är intet Christi evangelium.

§ 8. Ingen Christen, som i anfächtningar blifwit öfwad, giör
föracht af den Helga Skrifft och sunda lährosatser, utan håller
dem dyrare än jorderiks guld; men det har han ock lärdt, at
hierne-kunskap och minnes-wärk, äfwen ur Skrifften, intet består i elden
(1 Cor. 3: 13) eller i striden emot den onda andan, som är
skrifft-lärd. Sejac. 2:19.

§ 9. En anfächtad siäl finner wäl, at ehuru hon kan taga
Skrifften till sig, så kan hon dock intet taga Guds ord til sig, när
hon will (Jer. 15: 16); ty kunde hon effter sin wilja, när hon will,
taga lefwandes Guds oförgiängeliga säd til sig (1 Petr. 1: 23), så
wore Johannis wittnesbörd (Joh. 1: 13) om intet, som betygar, at
Guds barn födas på nytt, icke af kiöttslig wilja eller af någor mans
wilja, utan Anden blås, när, såsom och hwart han will, (Joh. 3: 8)
efter sin gudommeliga frihet (2 Cor. 3: 17). Gud utser sin tid, när
tienligt är at såå ut sin säd (Es. 28: 24). Et ord i sinom tid är
bättre än mong ord i otid. Gud wet wäl sin tid, när han skall tala.
Han gifwer mat och rägn i rättan tid. Så gifwer han ock ordets
siäla-spis och fuktande rägn, när tid är. Bese Ps. 68: 10, 12; Syr.
35: 26, Es. 55: ii.

§ 10. Medan man nu hörer och wet, at Guds ord är något rart,
dyrt och ädelt, så kan man wäl fatta, at man bör passa uppå Guds
hemsökelses tider och intet upsåteligen emotstå eller lättsinnigt
förachta Guds ord den stunden, när man det får. Läs Ebr. 3:
15, Joh. 12: 35, Es. 55: 6, Jer. 15: 16, Luc. 19: 44. Annars kan
man en annan tid länge få ropa efter at Gud wille tala (Ps. 85: 9)
och dock förnimma, at han intet swarar så straxt efter de olydigas
wilja (Prov. 1: 28).

§ 11. Wi, som afhålla oss från de allmänna predikningarnas
åhörande, beskylloms illa, at wi förachta Guds ord. Ty

§ 12. a) Gud hafwer af nåde giort oss till lefwande fåhr, som
hafwa öron til’ at igenkiänna Christi herda-röst, som föder siälen,
och gier lif och nähraktigt bet och har förlänt oss pröfwo-krafft til
at skilja natur och nåd.

När wi nu höra sådana, som för lön skull studera ut en predi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free