Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - I. Påminnelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
sig; den måste tala. Han talar och kallar esom oftast (Prov.
i: 24, Rom. 10: 20, 21).
b) Lemnar nu menniskiansin wilja åt Gud (Joh. 7: 17), så leder
Guds wijshet och ande alt mehr och mehr in i sanningenes
kiänne-dom och förfahrenhet (Joh. 16: 13, Phil. 1: 9). Den hörsamma
siälen beder om lif, wishet, krafft, anda och gemenskap med Guds
husfolck i liusens rike och henne gifwes alt mehr och mehr. Alt
som hon är trogen at giöra Guds wilja, så undfår hon ock hwad
låfwat är (Ebr. 10: 36). Effter hwart och ett trohets prof,
förstärkes, beseglas och bekrönes hon med ny nåd (Jac. 1: 12, Syr.
2: 3, cap. 4: 19—21).
c) Sådana böijeliga och redeliga andar äro Guds andas
wärck-stad, däri han arbetar hwad Gudi kiärt och dem gagneligit är, fast
än de intet weta däraf (Marc. 5: 27) eller ur Skrifften hemtat sig
concepter därom. Likwäl befinnes sedermera, at dessa Guds
werck-ningar icke äro contraira emot Skrifftenes wittnesbörd. Läs Joh.
Arends Sanna Christendom, lib. 3, cap. 10.
d) I dessa siälarna yppas esom offtast gudeliga bewekelser
oför-tänckt (Luc. 17: 24), när de intet läsa eller betrachta Skrifften.
Anden är ju kiällan, hwar ur de andeliga uplysningarna och
gåf-worna flutit, hwilka de helga scribenterna munteligen och
skriffte-ligen sökt at communicera sina åhörare, så wida deras sphere och
betienings mått och gräntsor sig sträcka kunde (Rom. 1: 9—15);
2 Cor. 10: 13—16; i Cor. 12: 11, Luc. 19: 17, 19).
Nu fast än dessa liusa och hälsosamma Guds andas werckningar
komma öfwerens ined den Helga Skrifft, så får man icke derföre
säija, at Anden intet werckar i siälen, så framt hon icke har bibelen
för sig, eller betraktar något språk. Anden blås hwart han will:
Han rörer sig offta i siälen först och påminner henne sedan, hwad
Christus androm och henne förr sagt hafwer (Joh. 14: 26).
e) Hwad trogna andars correspondence och communication
eller de helgas samfund har at säija, det är ett diupt tal, som dock
utan bokstäfwer och liud i den yttra naturens cirkel kan dem
förentom kundgiöras til krafftig handräkning, tröst
ochupmunt-ran (Eph. 4: 16, Col. 2:5; 1 Cor. 5: 3, 4). Detta förnimma icke
de, som stå i naturens skrankor (med bokstafs och bilders kram)
och wilja med sin otro förminska Guds krafft, godhet och rikedom
öfwer hans trogna.
§ 20. Hwad C[onsistor]ii inkast widkommer (se § 18), så swaras:
f) Att Guds goda ingifwelser kunna igenkiännas däraf, at de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
