Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
(Ps. 37:4), gläds åt hans goda (Es. 61:10), bewarar sit hiärta (Prov.
4: 23, Col. 3: 15), är öm och mohn om Guds frid, ser på Gud och på
hans vvärk (Ps. 25: 15), besinnar hans wälgärningar (Es. 5: 12, Ps.
103: 2), fattar nytt upsåt at täckas och åtlyda honom (Jos.1 24: 15,
23) med flera innerliga kärleks böijelser til Gud. Detta alt afgiör
wår inwärtes gudstienst. Och förmodar iag, at en förståndig
läsare wäl lärer fatta, at den som så tienar Gud, intet föraktar någon
sann gudstienst. I stället för onda beskyllningar och misstankar,
lärer hwar och en wälsinnad läsare säija til sådant folk såsom Darius
til Daniel: »Tin Gud, den du utan återwändo tienar, han hielpe tig!»
(Dan. 6: 16). Ja, den som hafwer någon del i den öfningen, som
här (lit b) föreställes, lärer wäl finna, det slike Guds huses
inwåna-re intet hafwa at giöra i denna werldenes bullersamma kyrkior. De
önska fast häldre at såsom lefwande stenar och pelare stadfästas
och insättias i Guds tempel, hwarutur de aldrig sedan behöfwa utgå.
^Apoc. 3: 12; i Petr. 2: 4, 5).
§ 6. Til den utwärtes gudstiensten hörer alt hwad utur en så
god källa flyter, nemligen alt det en trogen menniskia effter Guds
andas bewekelse talar, gör och lider för Guds skull, eller af den
kärlek, wördnad, behag och förtroende, som hon innom sig bär för Gud.
Til exempel
a) när en Christen af sin hiärtans goda skatt och öfwerflöd
låter upwälla Guds lof med glädie och w7ördnad. Stundom händer
wäl, at man är så utfattig och tom på andeliga gåfwor, så at man
intet godt tala kan. Stundom ater blifwer man så innerliga i Gud
indragen, at man intet får eller orkar wända sig ut i talande och
siung-ande, förrättandes äntå en inwärtes gudstienst (§ 5, lit. b, c). Men
så hafwer ock det sin tid, at man måste tala, kan intet bärja sig och
får intet fördölja, hwad Gud i andan nedlägger. Trones ande
drifwer så, at man (utan räddhoga och sky för menniskio-makt)
dristeliga bekänner, hwad Gud giordt och gifwit hafwer eller ännu i
Christo skänka will. Därom talar man tå enfalligt af kärlek för
Gud och menniskior, warande beredwillig at lida, hwad Gud
pålägger, och äfwen at tiga, så snart han det befaller (Rom. 10: 10; 2 Cor.
4: 13; i Petr. 3: 15, Prov. 9: 7, 8, 9; Ps. 51: 14, 15).
b) Är den inra gudstiensten i godt skick, så at kärleken til Gud
innerligen öfwas ( § 5), tå är det icke tungt eller swårt at idka en
utwärtes gudstienst i rättan tid (Ps. 1: 3) jämwäl därmed, at man i
utwärtes förrättningar gör, hwad Gud will och biuder (1 Joh. 5: 3).
1 T. 269 Joh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
