Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - IV. Om lekamligt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM LEKAMLIGT ARBETE
ÖT
tingen och sättia så litet wärde på det innerliga arbetandet i Andan
för at winna Guds rike och des skatter. De ewiga giöromålen
borde ju högst wärderas och aldrahälst idkas, efftersom Gud gifwer
nåd och tid dertil. Et enda Andans bönerop är af större effect
och wärde än alt det arbete, som naturliga menniskior giordt
ifrån werldenes begynnelse.
§ 18. Guds hiärte-barns käraste beställning är at omgås
med honom och hans ewiga giöromål. Dernäst, om de utwärtes
något förrätta skola, så hålla de det för kosteligast, om de med
lärande, råd, bestraffning, tröst och andra andeliga barmhertighets
wärk kunna gå sinom nästa til handa. Se Ps. 51: 15, Ps. 141: 5,
Job. 29: 15, 25; Jac. 5: 15, Col. 3: 16; i Petr. 2: 9. Sedan anse
och estimera de för en dyr Guds (gåfwa och)1 wälgärning, om de
med utwärtes tienstaktighet oförskylt få hielpa Christi lemmar,
skiöta de siuka, besöka de fångna, bespisa de hungroga etc. (Matth.
25: 35—40; caP- !o: 41. 42).
§ 19. Jag går widare i anledning af det som i § 11 omrördes,
nemligen at olika tider, orter, omgänges folk och flera
omständigheter äfwen wisliga böra observeras, så framt man wil fälla
et christeligit omdöme om de christnas förhållande i lekamligit
arbete. Det kan hafwa sin tid, at siälar, som winlägga sig om
christendom, icke ännu märka, hwad hinder i deras nödigaste
kallelse och hwad besmittelser för deras siälar fördold ligger i deras2
utwärtes förrättningar och tiensters omkrets. Men gå de fort
i omwändelsen til Gud under trägen bön och trogen
wärkställig-het af det de förstå, så få de hos Gud avancera, men hos werlden
degraderas, så snart de anamma smörjelse för sin ögon och cordial
för hiärtat emot menniskio-fruktan til at inse, fly och bekänna
de samwetsförkränckelser, som i deras tienster och giorda
förpliktelser warit inhwefwade.
§ 20. Ty på många orter äfwen i den så kallada christenheten äro
sådana bomar, wallar och skranckor lagda i wägen för Christi folk,
at om de än wilja in i embeten och tienster, så slippa de dock
intet in utan sina siälars ruin och andeliga mord, emedan wid
porten fordras lösn (Apoc. 13: 17) eller frågas effter symbolum.
Hafwer man då icke characterem bestiæ apocalypticæ, d. ä.,
samma utwärtes muns bekännelse3 och kyrkio-tiensts
likformighet, som den i landet regerande makten werldsligen stadgat
1 N. 1980 och T. 269 b. 2 N. 1980 c och T. 269 b. 3 T. 269 b;
öfriga bekännelse«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
