Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - V. Om världsliga präster. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN IO()
uppenbar wid sanningens lius och siälar framförda til Guds hf eller
åtminstone at de sielfwe genom striden behålla sit andeliga lif såsom
et byte och såsom en brand utur elden.
§ 8. David förde en lekamlig strid och drap Goliaths kropp.
Men i den andeliga striden syfftar ingen lidande Christi lem på
sina förföljares timmeliga död. Bort det! De wilja häldre med
Christo sielfwe dö sinom fiendom til godo än, förr än Gud sielf wil,
afskära dem denna behageliga nådenes tid och bättrings frist. De
komma ihog, hwad Herren sade til Salomo i1 i Reg. 3: 11, 12: »Effter du
icke bad om långt lif eller rikedomar eller NB om tina fienders siälar,
utan om förstånd til at döma, si, så hafwer iag giordt effter tin ord »
etc. Så låtom oss ock, önskade läsare, bedia Gud om förståndiga
hiärtan til at döma rätt effter Christi sinne, icke effter ansiktet utan
döma en rätt dom (Mt. 23: 23, Joh. 7: 24), om oss sielfwa först och
sedan (för Guds skull til wår och andra siälars ewiga gagn och
siälaför-waring) jämwäl om werldsliga präster. Til de kötsliga och rädda
sade Christus: »Werlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, ty
iag bär witne om henne, at hennes wärk äro ond (Joh. 7: 7).
Fördenskul, är någon rädd för werldenes hat (odium theologicum),
låtandes domen och Guds kärlek tilbaka (Luc. 11: 42), ej wiljandes
wåga sanningens bekännelse, han wände om och skynde sig ned ifrån3
berget Gilead (Dom. 7: 3), men wete därjemte, at om Nicodemus eij
winner på sin menniskio-fruktan, så skiljer han sig ifrån Guds
försambling och stadigt rinnande källa (Apoc. 21: 7, 8; Joh. 19: 39).
§ 9. Huru med lifwet i tiden gå skall, hemställes i trones
öfwer-låtenhet aldeles fritt åt3 Guds goda discretion. Han allena dömer
bäst, hwilkenderas lif eller död är för Guds ära och Christi rike
ald-ratienligast. Och til hans utslag hoppas iag ock genom nåden få
säja et fri willigt ja och amen. Stundom har Gud först kallat
barnen hem til sit, lemnandes förföljaren tid til bättring (Act. 12: 2),
men stundom har riset warit tort och länge nog brukat. Då
hafwer Herren kastat det på elden och låtit barnen tilwäxa i Guds tienst
och nästans kärlek ibland den på jorden stridande församblingen (Act.
12: 3—19; Dan. 3: 26, 22; cap. 6: 23, 24).
§ 10. Härpå träder iag, i förening med Jesu och effter hans
gåf-wos mått fram emot werldsliga präster och wänder mig denna
gången icke egenteligen til de mångas grofheter, som äfwen för den
ärbara werlden äro uppenbara kötsens gärningar (Gal. 5: 19—21),
u-tan fast mer til allas deras egenskaper eller sådana characterer, som
1 T. 269. ! T. 269 af. 3 T. 269 i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
