Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - V. Om världsliga präster. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER <?5
konungenom Dario (i Dan. 6: 7) war ämnad1 til 30 dygn allenast,
hwilken termin genom Daniels oförskräkta trohet i bön (wid öpna
fen-ster) och yttersta lifsfara i leijona-kulan til konungens och rikets
fromma förkortad blef. Will nu någon wara fri från dylikt
afgudiskt skrymterie, så kan han intet gilla och approbera bemälte project
af en ny kyrko-ordning, derest (cap. 19, § 6) den Helige Andas
oum-gängeliga gåfwor i et ganska högt mått bindas wid den jordiska
cronan. Ty om konungen, som kommer at effterlefwa
kyrko-ordning-en i ewärdeliga tider, icke äger en lefwande tro och följer Guds anda
effter, så är han ingen Christi lem och har altså intet votum i de
trognas försambling. Och om han intet ofelbart nogare och fullkomligare
regeras af Guds ande än alla Christi lemmar i alla regala pastorat, så
kan ingen utan chaldeiskt hofskrymteri wörda konungens kallande
och sändande votum för mer gudomeligit än någon undersåtes. Guds
ande hafwer intet3 anseende til personers jordiska höghet, när han
igenom menniskior wil gifwa en gudomelig kallelse eller sättia til
biskopar Christi tienare.
§ 22. At werldslige biskopar och präster kunna wara
konungens tromän och tienare, det nekar iag intet; men nu är frågan, om
den medelbara kallelsen, som dem gifwes effter kyrko-lagen, kan
tryggeligen anses för gudomelig, hwilken fråga är så mycket
angelägnare, som kyrko-ordningen och flera kongeliga religionsstadgar
biuda undersåtarna at lemna deras siäla-wård åt de således
kallada och sända prästerna, likasom åt Guds tienare och Christi
fullmäktiga sändebud. Häremot påstår man nu effter sanningen:
1:0. At de höglärde intet äro närmare om Guds anda än de
enfalliga (Job. 32: 8, 9; Act. 7: 51, 55; cfr § 20).
2:0. Så betygar ock den odödeliga sanningen,at det är rart, om
någon jordisk höghet böijer sig under Christi nedrighet, så at Guds
kallelse til korsset blifwer i denna werldenes konungar och ädlingar
rätt krafftig och befästad (1 Cor. 1: 26,28). Än rarare skulle det wara,
om en jordisk konung, så med Christo stego ned i dälden, at han
kunde sedan undfå Andans gåfwor i större mått än hans medbröder i
tro-ne. Jämför § 21, därest kan ses, at kyrko-ordningen fordrar et så
öfwerflödande Andans mått hos konungen, at han bättre än alla
regala församblingar (och consistorier)3 skall kunna pröfwa och känna,
hwilkendera prästen sanfärdeligen woro af Gudi ämnad til hwarje
pastorat, och at han sådant skall kunna wist kundgiöra jämwäl om
frånwarande personer, hwilka aldrig warit för konungens ögon, än
1 T. 269 ärnad. 2 Saknas i T. 269. 3 Ej i T. 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
