Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - V. Om världsliga präster. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER
<?5
och at hädaneffter ingen förbättring däri; är at wänta, så framt nya
kyrko-ordningen gillas och stadfästes. Detta allena må läggas
härtill, at et trones ord säger så: Är iag af Gud kallad, så är iag ock
nog rustad och behöfwer intet i dag kännä och se, hwad iag i morgon
til gudstienst be t arf war." David trodde Gudi och lade af sig
Sauls kläder, kopparhielm, pantsar och swärd, tv hans tro war
det icke wän. Men stafwen och herda-skräppan war rustning
nog för honom, som i bönenes och trones anda hade fri tillgång
til lifsens bäck och i förtröstan på Herran Zebaoth giorde, hwad
befalt war och hwartil honom gafs innerlig krafft och mod såsom
bewis till kallelse af Gud (Judith 16: 17; 1 Sam. 17: 29, 22, 38,
39. 40, 45; Jer. 1: 7, 9; cap. 18: 2, 5).
Däremot hos werldsliga präster regerar otron öfwer alt, icke
allena i lekamlig mål, då de intet tro Gud om et stycke bröd widare
än konungens fullmakt och privilegier eller andra otrones stöder
förwissa dem derom, utan ock i sielfwa embetes förrättningarna,
då de intet genom trones bön kunna ösa ur lifsens ström; utan
dels wid academier giort sig et förråd af rutit watn, dels ännu
dageligen behöfwa grafwa sig usla brunnar, i synnerhet til bönedags
texter, der postillor eij hielpa kunna.
När iag nyligen såg uppå nya kvrko-ordningens cap. 19, § 3,
n:o 5, 6, föll det mig helt betänkeligit, at den genom sådan examen
inskränker Christi sanna tienares kallelse, ty om de äro kallade
af Gud och äga därpå Andans insegel, så kan det wäl skönjas af
en skickelig prober-mästare, fastän de inför et höglärdt
consisto-rium icke fingo et enda Guds ord at missbruka effter
menniskio-wilja. David och hans medbröder i trona kunna icke så effter
egit wäl omgås med Andans fria gåfwor och lifs ord, såsom en Goliaths
wapne-dragare effter ordres skyldrar med musquet. När Christus
ställes til examen för de lärda och stora i Jerusalem, får han icke
altid tala och swara effter menniskiors commando, icke heller
rimar sig hans tal och utläggning, hans praxis och apologie med
fädernas ordningar och läro (Luc. 22: 67, 68; Joh. 19: 9; Luc. 20:
2—19). Innan Christus, Paulus och Titus ordinerade trogna
Guds ords tienare, anstälte de wäl en doximæbiæ (1 Tim. 3: 10),
försökelse och bepröfning, om ordinandi hade fått trones anda
och des hemlighet samt behållit den med et rent samwet och
ostraffeligit lefwerne, hwilket under dägelig och noga umgängelse
af dem wäl bepröfwas kunde, som hade fått rätta kännedomen
1 T. 269. 2 T. 269. 3 T. 269; V. behöfwer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
