Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - C. G. Wahrenberg. En episod från prästeståndets förhandlingar vid riksdagen 1755—1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN IO()
täkt, och en allmän tacksägelse dag har derföre blifwit påbuden
öfwer hela riket; hur det då kan ursäktas, sedan sådant skedt,
at wi skänka förrädaren lifwet, wet jag icke. Alt hwad wi
skulle kunna göra, wore at skänka anhöriga deras gods och
egendom, hwilket jag dock icke ser skal kunna ske utan answar.
Probsten Mag:r Huss: den afsagda domen är sådan, som
brottet förtiänar, och måste jag säga, när jag ser på gärningen,
at de böra dö. Men, medan dessas anläggning ej haft den
påföljd, som de dermed påsyftat, utan Herran af nåd den
förekommit och gjordt til intet, så at ingen blodsutgiutelse skedt,
så har mig förefallit, och jag arbetat med de tankar, at Han
torde wilja, det icke eller wi skola blod utgiuta. Dock som jag
fruktar, at det ej wore wäl, om wi komma at gå emot tränne
stånd; så önskar jag at sådant slut kunde tagas, som är enigt
med deras.
Hr Biskop Troilius: Huru kan delinquenterna sielfwa el:r
deras anhöriga wara1 belåtna med at lifwet dem skänkes, när
de ej få behålla äran.
Profess. Mag:r Gadolin: Jag kan icke dölja, det jag i början
ej förestält mig och trodt, det något hemställande skulle ske
af någon Ståndets ledamot om dessas försköning och lifs
con-servation. Wi hafva från Riksdagens början hört talas om
up-rorska anstalter, fast man ej kunnat dem uptäcka; nu har dessas
dessein och plan blifwit uppenbarad, och man har funnit at flere
af R:s St:r warit teknade at utan försköning massacreras och
dödas; icke desto mindre wil man, at med dem skal hafwas
medlidande, och de niuta försköning i det straff, som efter lag
är rättmätigt. Hwad på deras löften om bättring är at lita,
lemnar jag hwar och en at betänka, ty det kan jag berätta, at
wi i Commission haft prof derpå, at de, som med tårar
betygat där sin ånger och lofwat wisa det upriktigaste nit för
Rikets frihet, hafwa betingat sig sablar, at dermed mörda rikets
trogna undersåtare. Och at bewara dem på någon fästning, är
icke el:r tilräckelig säkerhet, så länge ingen fästning är,
hwar-ifrån icke fångar få tilfälle at komma på flygten. Om wi
derföre hafwa någon ömhet för hwars andras lif och säkerhet,
sedan mångas wåra hufwuden stå anteknade, at, när tilfälle
gif-wes, blifwa afklipta, så lära Avi hafwa så mycket mindre skäl
at discourera om dessas försköning, som i Konungens försäkran
1 i mskrt står skriffel: äro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
