Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j86
UNDERRÄTTELSER
utan också sammanföra Englands och Sveriges kyrkor till en å
ömse sidor fruktbringande andlig samfärdsel och blifva ett steg
på den långa vägen till den söndrade kristenhetens enande.» —
I det följande erinrar förf. om den ömsesidiga välsignelse, som
i gångna tider härflutit från förbindelsen mellan de båda
kyrkorna. Så påminnes om konfirmationen, det vaknande
missionsintresset vid 1700-talets slut, om arbetet i »Nya världens
urskogar och nybyggen», det nyare religiösa inflytandet från
England o. s. v. Slutligen betonar förf., att vi svenskar ha mycket
att lära af den engelska nationalkyrkan, när det gäller vårt
praktiska kyrkolif, och ban nämner härvid särskildt: det
engelska gudstjänstlifvet, den kyrkligt-sociala verksamheten, den
kristliga socialismen, församlingsarbetet samt ungdomens och
männens tillvaratagande i kyrkans tjänst. »Hvad ett sundt
kyrkosinne betyder, ha vi lättare att lära i London än i Berlin. Äfven
på teologiens område, där tyskarne gärna ma tillerkännas främsta
rummet och ledningen, böra vi — för vår egen själfständighets
skull —■ icke försumma att fördjupa oss i de anglikanska
lärdomsverken.» Förf. uppräknar namnen Lightfoot, Westcott,
Moule, Wordsworth, Gore, Driver och Sanday samt afslutar sin
lilla essay med följande ord:
»Det historiska episkopatet med den obrutna apostoliska
arfsföljden är af gammalt ett föreningsband mellan Englands och
Sveriges kyrkor. Vi äga naturligtvis full frihet och äfven
skyldighet att gifva det en tolkning, som öfverensstämmer med den
fria lutherska andan i hela vår religionsuppfattning. Men under
denna förutsättning är biskopsdömet äfven i vår kyrka
representanten för kyrkans enhet och ’successio apostolica’
sinnebilden af det arf, som kyrkan bär igenom tiderna. Kyrkan —
säger den norske socialdemokraten Olav Kringen — kommer
med traditionens röda träd frän tidsålder till tidsålder; den har
bud frän gamla dagar, frän svunna tider, den har kännt
släktenas längtan och hopp och sugit kulturens landvinningar den
ena efter den andra långsamt i sig .. . Och med sin hvita,
välsignande hand pekar hon fram pä den utveckling, som skall
komma, och säger: Räkna upp århundraden för mig; de äro
mina, och min tids horisont har ännu ingen siare varsnat’. En
utvärtes bild af detta storslagna sammanhang är den inom
engelska och svenska kyrkan aldrig afbrutna följden af händernas
päläggning från man till man ända från apostlarnes dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
